Louises funderingar

Liten uppdatering

2010-04-18T20:09:00.003+02:00

Denna blogg är inte i bruk men det här inlägget finns är av ett enda skäl. Det är här det är lättast att hitta mig på Google.

För en lista över sidor jag är inblandad på min fritid se min Google-profil

Förutom detta så bloggar jag även på jobbet under rubriken "Bibblans bravader"

Flyttar bloggen till egen domän

2008-12-06T21:13:00.001+01:00

Jag har inte skrivit på ett år men flyttar nu bloggen till egen domän.

Fantasins kraft

2007-11-19T23:59:00.000+01:00

"Vad en människa kan föreställa sig i fantasin, kommer andra människor senare att förverkliga".

Jules Verne, pionjär inom Science Fiction-litteraturen

Hittar inga som citerar detta uttryck som andas framtidsoptismism, men som väl egentligen slår åt bägge hållen...Utan fantasi skulle människor inte kunna förändra sina liv. Utan den sociala fantasin skulle samhället inte kunna utvecklas. Uveckling sker av raffinerade vapen och tortyrmetoder, av kost som skapar sjukdom likaväl som droger som botar eller lindrar. Utveckling har gått från att vara ett alltigenom positivt begrepp till ett som framkallar kritik i vissa kretsar. Men det är väl inte "utveckling" i sig utan utveckling som grundsats tömd på sitt innehåll som skapar problemen...?

Jag har köpt en cello!

2007-08-08T00:17:00.000+02:00

En väsentlig sak har hänt för mig. Jag har köpt en cello för att få tillbaka mer musik i mitt liv...

Uppfylld önskan

2007-07-25T15:57:00.000+02:00

"Förlängd väntan tär på hjärtat men en uppfylld önskan är ett livets träd"

Detta är ett citat ur Bibeln men jag har inte sett att någon annan har refererat till det på svenska. Egentligen känner jag mig främmande för det. Vi lever ju i ett samhälle där vi får våra önskningar tillfredsställda hela tiden, men jag kan inte se att vi blir lyckliga för det.

Själv har jag uppfyllt flera av mina önskningar de senaste veckorna. Jag har köpt en ny säng och en ny dator men jag känner mig inte lyckligare för det.

Antagligen ger oss konsumtionssamhället för lite träning på att skilja mellan verkliga och inbillade behov. Och därför är det så många som går omkring med tomhet i hjärtat som vi försöker döva med konsumtion.

Jag tror dock knappast att det är det som ordspråksboken menar med uppfyllda önskningar. Jag tror att förmågan att skilja mellan verkliga och inbillade behov handlar om en form av personlig mognad som man måste söka sig till och som man får allt annat än naturlig träning på att lära sig i det här samhället.

Men att bekräftas i sin kärlek - det kan få en människa att växa...

Ur Bibeln. Ordspråksboken 13:12, 1917 års utgåva.

Mina inlägg i Kristianstadsbloggen

2007-07-01T23:16:00.000+02:00

Sedan i januari har jag mest skrivit i Kristianstadsbloggen.
Inläggen där har handlat handlat om:
metoder för att göra sin röst hörd på nätet, om G8-mötet i Rostock, mina erfarenheter av psalmsång från grundskolans lågstadium, budskapen i 1:a maj-tågen i Kristianstadsbloggen, bloggens debattmöte om utförsäljning om utförsäljning av allmännyttan och Absolut, en bokrecension av boken "När jag letar efter Max" av Sanna Wallin, min livsssyn, olika slags bloggar, ett offentligt möte mot USA:s krig, lagförslag mot att ragga barn på internet, klimatförändringarna, sabotageaktioner mot exploatering på Island och ett boktips om ett boktips om att växa upp hos ett isolerat regnskogsfolk. Inläggen finns på:

http://www.kristianstadsbloggen.se/author/louise/

Hallå jag är faktiskt vänsterpartist!

2007-07-01T21:12:00.000+02:00

I början av året skrev jag:
"Jag tror att om vänstern eller folkrörelserna ska bygga upp bloggar så bör de gå ihop och göra det kollektivt." Och det var en av de saker jag hade för ögonen när vi startade Kristianstadsbloggen. Att spegla de rörelser som finns i Kristianstad. Men kollektivbloggande är inte är inte det enda man kan ge sig på. En annan möjlighet är portaler. Nu har det startat ett sånt projekt. Bloggvänstern listar uppdaterade vänsterbloggar i betydelsen vänstertparti- vänsterpartist- och ung vänstrares bloggar.

Och jag känner att där borde nog jag vara med. Eftersom jag faktiskt är medlem i Vänsterpartiet igen sedan något år tillbaka - och bloggar, samt bloggar om politik - om än inte alltid i detta forum.

Haken är att jag väl inte har nämnt ordet Vänsterpartiet en enda gång i bloggen. Visst har jag väl gått på ett eller annat möte, visst hängde jag vid valstugan i höstas och visst har jag ett eller annat internt uppdrag som jag eventuellt också kommer att sköta - ja jag är intresserad av miljö- och landsbygdsfrågor. . Ändå har jag egentligen aldrig vare sig nu eller under de femton år som hann förflyta sedan jag var med i partiet eller ungdomsförbundet förra gången tyckt att partier varit viktiga. Jag tycker att det är inom andra forum utanför partierna inom folkrörelser som politiken kan och bör formas och opinionsarbetet bäst drivs. Partierna kan bara i bästa fall kanalisera det arbetet. De är ett slags parasiter på rörelsen när de inte i stället ägnar sig åt självonani med massmedia.

Men nu är det dags att komma ut! Det känns egentligen ganska pinsamt och det vore nästan lättare att erkänna någon slags sexuella perversioner. Jag är faktiskt medlem i Vänsterpartiet.
Och jag ska genast börja bete mig som en snäll vänsterpartist. Se jag länkar redan redan till Ali Esbati och Daniel Sestrajcic! Nu är det dags att lägga ut en länk till den lokala partiavdelningen! Se upp här är jag! Louise har kommit ut som vänsterpartist...

Livet som sexuellt överförbar sjukdom...

2007-06-20T03:15:00.000+02:00

"Livet är en sexuellt överförbar sjukdom och dess dödlighet är 100 %!

Detta citat som jag förut trott vara en anonym spetsfundighet tillskrivs R.D. Laing, (1927-1989), en skotsk psykiatriker som skrev mycket om psykiska sjukdomar och psykos.

Källa: http://www.livet.se/ord/

Nya Blogger vs gamla, ny blogginriktning vs gammal

2007-04-22T10:06:00.000+02:00

Jag har motvilligt flyttat min blogg till nya Blogger eftersom jag kom in i en meny där det verkade som att man inte kunde göra något annat. Det skulle "inte hända något" med min gamla blogg stod det.

Det som hände var att min gamla Blogger-profil suddades ut och ersattes av min Google-profil och att datumet för starten för bloggen ändrades till det datum när jag startat en annan testblogg på Google.

Sedan försökte jag byta till någon av de nya mallarna för att åtminstone ha någon nytta av bytet. Resultatet blev att sidomenyn "trillade ner" och lade sig under alla inläggen i Internet Explorer på samma sätt som vi haft problem med med Kristianstadsbloggen. Jag tycker inte detta var särskilt kul och jag kan inte inte att ett byte har medfört några särskilda fördelar.

För övrigt så märker jag att får ändra strategi om jag verkligen ska ha den här bloggen kvar.
Vad jag än vill skriva om, vare sig det gäller politik, internet eller sånt jag läser hamnar numera med fördel i Kristianstadsbloggen eller något av de andra projekt jag är inblandad i. Kvar finns Louises reflektioner över sitt eget liv, vilket var vad jag inte skulle använda bloggen till och dagboksbloggar som genre är patetiska.

Åkt ur bloggkartan?

2007-04-11T19:04:00.000+02:00

Jag har återigen placerat min blogg i Kristianstad på bloggkartan.se

Gustafsson i Säffle har börjat blogga

2007-04-11T15:28:00.000+02:00

En av mina gamla bekanta har börjat blogga. Jag tänkte inte ge honom en fast länk men lägger den här så att jag själv hittar tillbaka till hans reflektioner över tillvaron:

Gustafsson i Säffle

Nytt jobb och kollektivt bloggande

2007-01-21T22:00:00.000+01:00

Två saker har ändrat sig i mitt liv den senaste tiden. För det första har jag fått ett nytt jobb, som gör att jag får mindre tid att skriva och att engagera mig i saker utanför arbetet. För det andra sidan håller jag på att starta en ny kollektiv blogg.

Det är roligt att bara kunna skriva ner sina egna reflektioner, men vill man åstadkomma något tror jag det är bra att gå ihop. För något år sen läste jag ett par amerikanska böcker om bloggande och det slog mig då att det politiska bloggande som man då höjde till skyarna som viktigt för demokratin osv var nedbrytande. Också Magnus Ljungqvist omtalade insats i höstas när han ansågs bidra till att fälla en av medllemmarna i regeringen kännetecknades av just detta. Att det är lättare att bryta ner än att bygga upp. Det är så lätt att svärta ner en person men det är svårare att bygga upp kollektiva visioner.

Det flesta politiska bloggarna i Sverige är höger. Jag tror att om vänstern eller folkrörelserna ska bygga upp bloggar så bör de gå ihop och göra det kollektivt. Tillsammans är vi starka. Och det är också därför jag tänker flytta över majoriteten av mitt politiska bloggande härifrån och till ett nytt mer kollektivt projekt. Inte för att just det projektet är renodlat politiskt. Vi är flera olika sorters människor och det kommer att handla om kultur också och desto bättre. Det behövs möjligheter för fler människor att uttrycka sig. Men för att jag tror att projektet har en större möjlighet att utvecklas än jag kan åstadkomma ensam.

Kristianstadsbladets omvända julbudskap

2006-12-30T17:12:00.000+01:00

Det finns julbudskap och det finns julbudskap. I lokaltidningen Kristianstadsbladet rådde dagen före julafton oginhetens, egoismens och snålhetens budskap.

På ledarsidan kunde man läsa om nödvändigheten av ett "köpevangelium" och om att konsumera mycket för att behålla välståndet.

Denna slutsats är i och för sig inte originell. Det märkliga här är sammanhanget och valet av tidpunkt.

På nyhetsplats dagen före julafton så återfinns även en artikel som vars huvudbudskap är att vi absolut inte ska ge bort något till vissa. Det är en artikel om tiggare som för mig framstår som ett mer eller mindre rasistiskt hopkok av polisuppgifter och allmänna fördomar. Bakgrunden är att det under de senaste veckorna dykt upp en ny grupp tiggare och gatumusikanter i Kristianstad.

I artikeln beskrivs tiggarna som oförtjänta personer som inte nöjer sig med mat, utan ska ha pengar. Det görs heller inget försök till seriös bakgrundsbeskrivning och ingen skillnad görs heller i artikeln mellan att tigga eller att spela dragspel.

Man kan gott ha synpunkter på tiggare och tiggeri eller just dessa tiggare. Men man bör också fråga sig vilka signaler ges i en artikel kring detta ämne. En bra journalistik med ambitionen att ge en begriplig och rättvisande skildring av de nya tiggarna hade gått mer på djupet i frågan varför de är här och fler röster hade varit redovisade.

Konsekvensen av sådana artiklar som den i Kristianstadsbladet blir bara att det spär på allmänhetens förakt för svaghet och för människor som det har gått illa för.

Kristianstad hade redan innan dessa tiggare kom hit både gatumusikanter och folk som tiggde. Också dessa människor riskerar att drabbas av den här typen av angrepp från lokaltidningen.

I kombination med varandra så tecknar ledaren som uppmanar folk att köpa mindre och nyhetsartikeln som säger att vi ska ge bort mindre ett besynnerligt julbudskap. Detta alldeles oavsett hur det förhåller sig med precis dessa tiggare.

Men efter att ha följt tidningen under hösten har jag blivit alltmer övertygad av att det inte är sista gången jag ser Kristianstadsbladet skriva underliga saker. Jag hoppas få återkomma till detta nästa år.

Sak och person och den obligatoriska bloggposten om bloggande

2006-12-14T21:49:00.000+01:00

Jag sade när jag en gång startade den här bloggen att jag inte ska skriva om mitt eget bloggande. Navelskåderi kring den egna skrivprocessen är möjligtvis intressant för dem som bloggar själva - inte för andra. Men eftersom jag inte har skrivit något om själva bloggandet sen dess så.

Tog en sen kvällsfika i måndags och slog på ett program på TV som heter Kobra - ett av alla dessa blandade kulturmagasin som sänds i public service-TV, och då råkade det vara ett reportage om bloggande.

Redaktionen tycktes ha bestämt sig för att bloggande rör sig om offentliga dagböcker, och man hade också ett inslag om en trend i USA där folk träffas för att läsa upp sina dagböcker offentligt. Undrar just om det skulle gå hem i Kristianstad?

Det är klart att det finns bloggar som är offentliga dagböcker men det finns också en hemsk massa bloggar som inte är dagböcker. Och eftersom jag är intresserad av bloggande som någon slags offentlighet så är jag i allmänhet inte så intresserad av rena dagboksbloggar.

I det här programmet jag talar om sade en kvinna som hette Katarina Ramqvist att när det privata blir offentligt kommer det alltid att gynna de marginaliserade.

Jag tror inte att hon har rätt. Ska man ha råd att vara privat i det offentliga så gäller det att ha ett lämpligt och välpaketerat privatliv som passar den offentliga bilden av vem man bör vara. När det privata blir offentligt finns det en risk att det missgynnar alla människor som lever ett annat liv än de vill, därför då tvingas de välja att ännu starkare hävda en fasad som riskerar att befästa en livslögn, ta avstånd från sig själva att erkänna sig som offer eller misslyckade. När det privata blir offentligt så vandrar betraktaren som konsumerar bitar av andras liv mellan socialpornografi och moraliskt fördömande. Det gäller allt från brottsoffer till dokusåpastjärnor och politiker.

När alla människor inklusive toppolitiker som vi har valt för att utföra vissa specifika uppgifter förväntas "bjuda på sig själva" och "vara lite personliga" så är det ett uttryck för en relativisering av den offentliga rollen Det handlar också om att det fokuseras alltför mycket på den här personen, inklusive irrelevanta uppgifter som inte har med vederbörandes insatser att göra. Att hålla på sin integritet exempelvis på det sätt som Laila Freivalds försökte göra är inte modernt.

Det är klart att det personliga är politiskt, att hur vi väljer att leva vårt vardagsliv är politiskt och att många frågor diskuteras bäst med stöd i vardagliga erfarenheter.
Men när gränserna mellan vad som är privat och offentligt suddas ut, så försämras också i någon mån människors förmåga att skilja mellan sak och person. Och det är det som är det allvarliga. Även mina ovänner kan har rätt. Även en person som lever på ett annat sätt än jag, har andra värderingar och andra intressen kan ha rätt i sak. Och för mig ter sig ett samhälle där man ser mer till person än till sak som en tillbakagång.

Därför är min blogg inte privat. Den är offentlig.

Eventuell bloggflytt och Wordpress

2006-12-10T22:31:00.000+01:00

Funderar starkt över att flytta den här bloggen men kan inte riktigt bestämma mig. Kanske borde jag nöja mig med att gå över till Google Beta och byta design? Vore intressant att veta om någon har lyckat konvertera sina inlägg in i Wordpress utan att få å, ä ö - problem?

Optimism, pessimism och livssyn

2006-12-09T18:38:00.000+01:00

"Optimisten tror att den värld vi nu lever i är den bästa möjliga och pessimisten fruktar att det är sant."

Detta är ett citat av James Branch Cabell som var en tidig amerikansk fantasyförfattare. I original: "The optimist proclaims that we live in the best of all possible worlds; and the pessimist fears this is true." ur The Silver Stallion.

Vad finns det då för anledningar att vara optimistisk eller pessimistisk? Själv är jag pessimist när det gäller samhällsutvecklingen. När man ser på klimatförsämringar och miljöförstöring, orättvisor i världen, krig och konflikter och utvecklingen mot ett hårdare samhälle så tycks det barka rakt åt helvete. Däremot är jag optimist när det gäller människan . Jag tror inte att människans handlande är förutbestämt, däremot lever vi i ett samhällsystem som är uppbyggt på ett sånt sätt att det är väldigt svårt att handla så att det gynnar människor och natur även om man vill. Hur det ska gå med orättvisorna, klimatförändringarna och miljön blir sedan än ojämn kamp med dåliga odds, men det finns fortfarande människor som kämpar för en bättre värld, och då finns det ändå någonstans ett hopp.

Andra som hittat detta citat:
Ordspråk - Flors samling
Vad alla borde veta - Fredrik Haglund
The Sweb Stefan Kulldorfs ordspråkssamling
Ordspråk och talesätt, Jakob Svensson

Angående föräldraföredrag om internet

2006-11-30T14:24:00.000+01:00

Var i går på ett föredrag om internet riktat till föräldrar här i Kristianstad som jag skrivit om på bloggen på Internetliv.se.

Socialt förakt är värre än rasism

2006-11-29T15:03:00.000+01:00

Vi har HomO, vi har JämO och vi har D O, ombudsmannen mot etnisk diskriminering vars uppgift är att "stoppa alla former av etnisk och religiös diskriminering i samhället".

Men var finns diskrimineringsombudsmannen mot förtryck på grund av klass och social bakgrund?

I det numera dumpade förslaget till gymnasiereform som utarbetades under en socialdemokratisk regering fanns sju perspektiv som man lyfte fram skulle speglas i undervisningen. Dessa var ett etiskt, ett historiskt, ett internationellt, ett naturvetenskapligt, ett miljö- ett genus- och ett entreprenörsperspektiv. Man kan fråga sig om ett sådant uppräknande var vettigt i det sammanhanget men det faktum att inget av dessa perspektiv hade något att göra med klass och social struktur är en intressant mätare på samhällsdebatten.

Socialdemokratin har på samma sätt som borgarna under lång tid har fört en politik där förekomst av klass osynliggörs. Möjligen har man i retoriska sammanhang understått sig att varna för återkomsten av klassamhället, såsom det var något som låg i framtiden och inte redan fanns.

Att bekämpa olika former av förtryck genom att namnge, katalogisera det och ge det särregler är en liberal strategi som har sina begränsningar. Man kommer inte långt om man ska bekämpa rasismen med kunskap och psykologiska förklaringar. När det gäller mer långsiktiga förändringar i kulturen har de homosexuella i viss mån lyckats liksom tidigare även kvinnorna. Den strukturella rasismen står dock fast och är med och är sammanvävt med klassförtrycket på flera sätt. Det handlar inte bara om föraktet mot invandrarna som bildar en ny underklass. Alltför många deltar i nedvärderingen av den tönstämplade landsortsbefolkning som inte får sin jämlika del av resurserna i vårt stadsfixerade samhälle och vars verklighet sällan skildras. En del av landsbygdsborna väljer i det läget att sparka nedåt, och rösta på främlingsfientliga partier.

Nu brukar det ju hävdas att klasstillhörighet är något som man i motsats till etnisk, könsmässig eller sexuell har möjlighet att byta. Det är riktigt men det sker alltid till ett pris för individen. Liksom bland invandrare som blivit assimilierade och kvinnor som tagit sig fram på männens villkor finns i många framgångshistorier spåren av nederlaget att tvingas förneka den del av sin bakgrund som omgivningen inte förstår. Detta skildrades bland annat i en artikelserie som DN för några år sen på temat "klassresan". Men det är framförallt inte de enskilda individer som lyckas skapa sig en bättre framtid gör någon avgörande skillnad i förtrycket mot den grupp de kommer från.

Idag är klassförtrycket antingen det riktar sig mot vanliga arbetare, landsbygdsbefolkning, eller mot utslagna och marginaliserade på sätt och vis ett dolt förtryck eftersom social ojämlikhet inte hanteras som strukturer och allting behandlas som om det vore upp till individen. Alla har vi inte samma möjligheter, men det har snart upphört att vara en socialt godtagbar förklaring samtidigt som vi får ett allt hårdare samhälle.

Den sociala snedrekryteringen till högskolan har ökat . Ungdomar på gymnasiet indoktrineras med föreställningar om att de har valet att bli entreprenörer och egna företagare. Vi har en regering som faktiskt har gått till val och vunnit på att underblåsa människors förakt mot arbetslösa och sjukskrivna. Det är det som gör det sociala föraktet värre.

Dissa inte mitt 70-tal!

2006-11-24T16:32:00.000+01:00

Såg precis ett inlägg på Boatlife en anskrämlig blå herrklubb för motorbåtsfantaster där någon hackade på Staffan Westerberg och hans "kommunistiska pannkaka".

Ett förbluffande ofta återkommande tema på fester och tillställningar med mycket folk i min egen generation är debatten för eller emot barnprogrammet "Vilse i pannkakan" och få personer är likgiltiga. Vanligt är att man betraktade programmen som spännande. Vilse i pannkakan var inte någon trevlig och tillgullad historia. Avsnittet om älgen som letade efter sin mamma upplevdes av många barn som ångestfullt, och redan då fanns kritiken från vissa vuxna mot det övertydliga budskapet när råttorna slog sig ihop för att stjäla potatis från den rike storpotäten.

Inget ont om Vilse i pannkakan eller för den delen inte om Anders Linder och hans Kapten Zoom! Jag har svårt att se något ont i att man sände en del bra pedagogiska barnprogram som byggde på värden som solidaritet och rättvisa i stället för ytlighet och kommersialism. För övrigt tyckte jag mycket om dåtidens Bamse, läste Sven Wernströms Trälarna och Katarina Taikons böcker om Katitzi och gick trivdes i min gröna plyschoverall. Jag var för ung för att greppa speciellt så särskilt mycket av musiken. Hemma var det ganska mycket Svensktoppen och Lasse Berghagen. I efterhand lärde jag mig gilla progg.

70-talet var också årtiondet för framväxten av miljörörelsen och många av de värderingar som jag fortfarande tycker är viktiga. Mitt politiska uppvaknande sammanfaller med kärnkraftsomröstningen 1980.

De kvarvarande resterna av retromodet har äntligen gett mig möjlighet att skaffa en grön manshesterjacka om än inte av samma snitt men med vissa ytliga likheter av den som jag kanske hade när jag gick i lågstadiet. Så dissa inte mitt 70-tal. Det är det jag hämtar näring ur.

Oavsett ovanstående vill jag gärna tipsa om följande nostalgiblogg: http://70tal.blogspot.com/

Utan genrep

2006-11-20T15:55:00.000+01:00

"Livet är det enda drama som saknar generalrepetition"

Thords passbitar

Citatet hittat hos:
Pricken över livets ordspråk av Pax
Detta är en mycket ambitiös citatsamling tillhandahållen av Pex Turesson där man kan hjälpa till med att översätta diverse ordspråk och citat till svenska.

Ånger

2006-11-20T15:41:00.000+01:00

"Aldrig ångra det man gjort men det man inte gjort"

Elmer Diktonius

Kanske kan ses som pendang till citatet av Kierkagaard nedan. Den som inte aldrig vågar, drabbas i stället av ånger.

Elmer Diktonius var finlandsvensk poet

Citatet även hittat i denna ordspråkslista
av Tage Quist i Värå.

Ny blogg på Internetliv.se

2006-11-20T14:23:00.000+01:00

Jag har nu startat en separat blogg i anslutning till min guide över communityn och forum på Internetliv.se. Inlägg som handlar om internet communityn och forum samt olika internettjänster kommer i fortsättningen att postas där.

Kierkegaard om mod och citatsamlande som en underström

2006-11-20T12:51:00.000+01:00

"Att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv"

Sören Kierkegaard.

En frassökning på denna fras på Google ger i skrivande stund 60 träffar på Google. Inte illa för att vara ett citat av en teolog. Sören Kierkegaard var, minns jag från filosofiundervisningen på gymnasiet, en av existentialismens förgrundsgestalter.
Annan text om Kierkegaard.

Citatet används i många sammanhang varav vissa förmodligen ligger ett gott stycke från vad Kieregaard själv hade i åtanke:
Framför allt verkar citatet användas för att våga bryta upp från ett förhållande men också för att våga söka terapi, ta spontan kontakt med andra eller sluta älta sina problem.
Det citeras också ifråga om entreprenörsskap, idrott och någon tillskriver det Astrid Lindgren.

Att söka på det här citatet gör mig medveten om citatsamlandet som en underström på internet. Det verkar dock som om detta med att samla citat är lite 90-tal. Var det kanske så att man ville ha något viktigt att säga på sina hemsidor strax efter att internet hade blivit vanligt?

Andra som hittat detta citat:
Wikiquote
Nina på Johangården som har citat som en del av sin blogg under rubriken andras ord
Manges aforismer
Olle Petersson:tänkvärt
Magdalena: ordspråk och bevingat
Jörgen Schwartz: visdomsord
Humorix kändiscitat
TM:s samlade citat
Ylva Denborg: aforismer och ordspråk
Mårten: mina favoritcitat
Vad alla borde veta (urval av Fredrik Haglund)
Soulflower's 21 thoughtful phrases
Systrarna Gryms värdefulla ord
Jonathan Isakssons Quotes

Diskutera:
Diskussion om ordspråk, i denna tråd på Allt om TV.

Pengar, girighet och en köpfri dag 25 november

2006-11-17T17:11:00.000+01:00

"Den girige äger inte sina pengar. Pengarna äger honom."

Detta verkar vara ett ordspråk som ofta är listat men sällan använt. Kanske också kan sägas vara en bra karaktäristik av den kalla liberalismens värderingar.

Den 25 november är en internationell aktionsdag utlyst kallad "Buy nothing day" eller "en köpfri dag". Det går ut på att man ska stanna hemma och inte gå och handla den dagen, som en markering mot konsumtionshetsen och det resursslöseri som som finns i samhället.

Aktionsformen kan sägas verka ofarlig men för ett par år sedan blev konstnärer utslängda från sina lokaler i Kista galleria för att de hade visat en filminstallation på detta tema, där kvinnor prenumererade omkring med tomma kundvagnar.

När jag gick på bibliotekshögskolan i början av 90-talet talades det fortfarande om 1974 års kulturpolitiska mål, som samtliga partier hade ställt sig bakom. Ett av dessa mål var "motverka kommersialismens negativa verkningar". På den tiden kunde även moderater ställa sig bakom detta. Nu är moderater alltmer kalla cyniker och dem har vi valt att styra över oss.

Det subversiva i budskapet att inte konsumera ligger inte i att det handlar om att konsumera mindre av jordens resurser. Det behöver vi visserligen göra för att det ska gå ihop på längre men det är möjligt att det trots allt går att anpassa marknadsekonomin så att vi åtminstone delvis utbyter tjänster med varandra i stället för prylar

Det subversiva ligger i stället i att man ställer moraliska frågor och uppmärksammar värdet i att inte konsumera utan i stället göra annat. Vad gör människor med sin tid när de längtar, letar, köper och hanterar sina prylar i stället för att hantera sina relationer? När alltmer av vår tid går åt till konsumtion är det kanske inte konstigt att vissa tror att allt kan konsumeras eller köpas för pengar.

Dessutom handlar om fördelning. När hela vårt samhällssystem bygger på konsumtion för konsumtionens egen skull samtidigt som våra medmänniskor svälter då är konsumtionssamhället inte moraliskt. Ur kristen synvinkel är dessutom rikedom synd om den rike älskar sina pengar mer än Gud och sin nästa. Ett av de ord som diskuterades skulle tas bort ur den senaste årgången av Svenska akademiens ordlista var mammonsdyrkan. Gud ske lov är det kvar.

Mer information om En köpfri dag finns på hos Adbusters Sverige. Läs även följande artikel
De vill få oss att köpa mindre, ur Stockholms City 12/10 2006

Fler citat om pengar rikedom och ekonomi på aforism.nu

Allmänna samlingar och listor
Citat.infart.se
Nina och Jisons kluriga ordspråk
100o 0rdspråk - David Eurenius lista (han har 87 kvar)
Ordspråk och talesätt efter nyckelord (Jake Svensson)

Diskutera ordspråk i:
Lång tråd om ordspråk och motton på Familjeliv

Kunskapens frukter

2006-11-17T15:26:00.000+01:00

"Kunskapens fot är bitter men dess frukter är söta"

Dessa ord tillskrivs romaren Cicero.

Jag har funderat på vad han menar med detta? Är det den ökade klokheten och visheten i sig eller den status och rikedom man eventuellt kan tillskansra sig med ökad kunskap som är söt?

Vi lever ju i ett utbildningssamhälle och många människor använder stora delar av sitt liv att följa olika utbildningar. Antagligen är citatets främsta funktion idag och anledningen till att det fortfarande lever kvar att det kan verka trösterikt och motiverande om det är så. Om det sen är sant är en annan sak.

Vissa former av kunskap ger inte sin bärare en känsla sötma utan snarare en bitter smak i munnen för att man kanske känner till saker man inte vill veta, eller som gör att man känner sig moraliskt förpliktigad att ta tag i saker som man helst vill slippa ifrån.

Fler ordspråk om utbildning finns på sidan Nu och då i Timrå.

Är mina pepparkakor en del av SÄPO:s hotbild?

2006-11-16T13:21:00.000+01:00

Läser i Kristianstadsbladet att polisen i Skåne organiserar sig för att bättre kunna förutse "hotbilden" mot Sverigedemokraterna i Skåne. Arbetet ska ske i nära samarbete med säkerhetspolisen SÄPO. Bakgrunden är attacken på ett SD-möte i Eslöv tidigare i höstas. Jag minns nynazisternas liknande attack på en studiecirkel i Vimmerby i våras. De aktivister som ger sig på andras mötesfrihet, särskilt på det här sättet , förstör det politiska klimatet. Det är den typen av polarisering som ingen i samhället är betjänt av förutom de som vill ha en auktoritär samhällsutveckling.

Veckan efter valet bakade och skickade jag tillsammans med några vänner personligt glaserade pepparkakor till 12 sverigedemokratavdelningar här i Skåne med uppmaningen att de skulle bli lite snällare, underförstått i sin invandringspolitik. Detta efter förebild från Värmländska pepparkaksklubben som tidigare bland annat skickat pepparkakor till påven och till George Bush. Jag undrar nu om mina pepparkakor räknas som en del av hotbilden?

Den enda reaktion jag fick var från en sverigedemokrat som senare precis efter attacken föreslog att jag i stället skulle skicka pepparkakor till de han menade stod för angreppet. Kristianstadsbladet fick också en pepparkaka men de tyckte tydligen inte att saken var så intressant.

För att inte ge polisen extra arbete och därmed bidra till onödig förbrukning av skattepengar vill jag härmed dementera att mina pepparkakor har något med hotbilden att göra.
Samtliga av pepparkakorna var av god kvalitet och riskfria att förtära. De flesta av paketen skickades med avsändare utanpå kuvertet och alla var försedda med ett handskrivet brev med likartad handstil. Dessutom skickades ett mail från samma adress till de aktuella avdelningarna för att berätta om aktionen.

Förutsättningen för att det ska vara intressant att påverka någon med pepparkakor är att vederbörande har en känslighet för vad människor tycker, samt helst en vilja till dialog. Pepparkaksklubben i Värmland uppmanar just nu människor att skicka pepparkakor till försäkringskassan för att de sparat pengar åt statskassan med mindre snälla metoder. Det kanske kan vara värt att göra ett försök där?

Kristianstad: demonstrationer mot rasism och tilltagande polarisering

2006-11-15T15:17:00.000+01:00

På Kristallnatten den 9 november anordnades två demonstrationer mot rasism och nazism. Händelserna är beskrivna i de båda lokaltidningarna Kristianstadsbladet och Norra Skåne.

Fackeltåget som ordnades av KAN, Kristianstads antinazistiska nätverk var mycket trevligt men som vanligt när det gäller Kristianstad så deltog nästan enbart ungdomar. Polisbevakningen av denna oskyldiga tillställning var rigorös och med markering av varenda gatukorsning längs den mycket blygsamma marschvägen.

I Kristianstadsbladet hävdas det att det är polisens förtjänst att den andra demonstrationen som anordnades av SUF gick lugnt till. Efter att ha stått och åsett hur ungdomarna som samlades till den demonstrationen, efter att få sin önskade demonstrationtid uppskjuten under tre kvarts tid utan synbar orsak blev inringade av flera polispiketer och visiterades men ändå höll sig lugna så är jag dock beredd att ge en del av den förtjänsten till ungdomarna själva. Jag stördes också av att deltagare fotograferades/filmades i samband med visiteringen. Enligt min åsikt ska man som medborgare inte behöva bli registrerad för att man vill vara med i en demonstration. Jag har heller aldrig sett någon demonstration i Sverige med så tydlig närvaro av medelålders och äldre vältränade män i neutrala fritidskläder och keps som följde demonstrationen.

Och de som enligt ryktena befarades störa demonstrationerna befann sig enligt Kristianstadsbladet på NSF:s egen demonstration i Ystad.

Ur min synvinkel sett så tycker jag att det är mest synd att arrangörerna inte gjorde en gemensam demonstration i stället. Det mesta borde ha rymts under samma tak, i varje fall i form av ett gemensamt avslutande möte. Det är också beklagligt att inte fler vuxna deltar i en demonstration mot rasism och främlingsfientlighet i en stad där vi fått ökad närvaro av främlingsfientliga partier i kommunfullmäktige och dessutom har problem med nazister.

Detta vore ganska enkelt att ta ställning till om allt vore svart och vitt.
Jag blev också väldigt störd av den paroll i SUF-tåget som gick ut på att man skulle angripa nazister. En av mina vänner flinade när han hörde den och sa att hälften av dem som demonstrerar här gör det för att de tycker att det är så roligt att skrika provocerande saker på sta'n. Jag håller inte med. Jag tycker det är allvarligt. Jag blir inte moraliskt upprörd men jag blir förbannad, både på SUF som är så jäkla dumma att de tillåter sig att försöka skapa sammanhållning genom att gå över gränsen när de spelar på ungdomars ilska och vanmakt och de andra krafter som har varit med att skapa den polariserade situation som vi nu fått att leva med.

Det finns nämligen en förhistoria till detta där en viktig skiljelinje är den påstådda kravallen i Kristianstad 9 november i fjol, som jag också hade möjlighet att bevittna. Efter de även i fjol två utlysta demonstrationerna, varav den andra dock inte arrangerades enbart av SUF utan även av RKU, SSU och Ung Vänster så lösgjorde sig ett synbarligen spontant tåg av blandat invandrarungdomar och vänsteraktivister som satte mot Tivoliparken och så småningom mot Långebro. Eftersom jag kände att detta var något som jag själv ville bilda mig en uppfattning om så satte jag efter och följde tåget i stort sett hela tiden utom vid ett tillfälle då jag stannade till för att prata med några ungdomar. Och någon kravall såg jag inte. Tvärtom var det en mycket glad och uppsluppen stämning en stor del av tiden då klart demonstrationsovana ungdomar från förorten gick runt och ropade paroller om att stoppa rasismen.
Däremot blev 45 (?) ungdomar omhändertagna av polis när alla hade tröttnat på att traska ikring ute på Långebro och försökte gå tillbaka till centrum igen, och en av dem blev senare dömd för våldsamt motstånd. Jag säger inte att det inte fanns incidenter. Jag är också medveten om att anledningen till att man drog iväg mot Långebro är att enstaka personer i folksamlingen var ute efter att få tag i nazister. Jag menar dock att den stora församlingen av blixtinkallade poliser som lär ha befunnit sig i Hässleholm på en kurs gjorde mer skada än nytta när de omhändertog ungdomarna vid detta tillfälle och dessutom höll deras vänner i oro och ovisshet under en stor del av kvällen.

Nu fick en grupp ungdomar lära sig vad som kan ske om man opponerar sig mot rasismen och nazismen i Kristianstad. Man blir omhändertagen av polisen. Vad som också kan ske är att man om man är vänsterungdom kan råka ut för ett planerat angrepp från nazister utanför krogen och då kallar Kristianstadsbladet det för ungdomsbråk. Yttrar man sin åsikt offentligt kan man också få anonyma samtal på telefonsvararen efteråt. Är man prydlig vänsterpartist och ska genomföra ett i förväg anmält och tillståndsgivet torgmöte så kan man få sin torgmöte schanghajat av uppmärksamhetssökande medlemmar från NSF samtidigt som polisen på plats låter bli att ingripa med hänvisning till yttrandefriheten och det inte blir någon ändring på den ordningen förrän saken har valsat runt flera varv i media. Att sedan dumma ungdomar springer kring på sta'n och skriker att man ska sparka ner nazister är mot den bakgrunden fullt begripligt men inte mindre dumt för det.

I denna process mot ökad polisering i Kristianstad finns det flera aktörer. Jag ska analysera det vidare men jag menar att Kristianstadsbladets sätt att beskriva saker är en del av problemet. Förinformationen inför årets demonstration gick ut på att polisen beredde sig på oro. Konkret information om bägge demonstrationerna gavs inte. I eftermiddag ordnar Kristianstadsbladet tillsammans med Tidningen i skolan ett slutet samtal för lärare om massmediers roll. Det ska bli intressant att höra om de kommer fram till något.

Kärnkraftsmedvetna borgare

2006-11-15T11:27:00.000+01:00

Hittat en moderat som är mot kärnkraft. Detta av säkerhetsskäl. Tyvärr är det nog inte så många som lyssnar på honom eftersom han inte tror på klimatförändringarna som just nu är en het fråga. På kort sikt är givetvis kärnkraftssäkerheten ett hetare problem. På lång sikt handlar det ju i båda fallen om ödesdigra konsekvenser

En folkpartistisk riksdagsman som jag har respekt för i kärnkraftsfrågan trots att jag inte delar hans åsikt är Gunnar Andrén. Som svar på Miljöförbundet Jordens Vänners och Folkkampanjens mot kärnkraft-kärnvapens enkät strax före valet skrev han att man skulle öka kärnkraftens säkerhet genom att ersätta dem med modernare och säkrare reaktorer:

"I avaktan på det har jag förtroende för att myndigheterna SKI och SSI gör ser till att dagens gamla reaktorer har tillräcklig säkerhet; om så inte skulle vara fallet måste de ställas av, inte i den takt som andra energislag kommer till (nuvarande regeringens, vänsterpartiets och miljöpartiets politik) utan genast, i morgon dag kan det ju vara för sent. Dagens låt-gå-politik är totalt oacceptabel, den premierar osäkerhet på bekostnad av modern övervaktning och nyttjande av nya material och ny reaktorkunskap liksom bearbetning av bränslerester."

Säkerhetsproblemet inom dagens svenska kärnkraftsverk är så oroande att det förtjänar att tas på allvar oavsett vilken åsikt man har om kärnkraft i allmänhet.

Nystart av blogg om folkrörelser

2006-11-14T22:23:00.000+01:00

Genomför just en nystart av Folkrörelsestudiegruppens blogg. Sidan har flyttat från Blogger till ett Wordpress-system på samma domän som hemsidan "Folkrörelser och protester", om folkrörelsehistoria, samt rörelser i nutid och framtid som jag gör tillsammans med Tord Björk och Jan Wiklund i Folkrörelsestudiegruppen. Vi har gjort hemsidor ihop sedan 1998 och nu är det dags att börja utvecklingen mot att göra delar av sidan med publiceringssystem

Det första steget är bloggen som delvis kommer att bli en ersättning för det nyhetsbrev om aktuella folkrörelseaktiviteter i Norden som jag arbetat med sedan 2001, delvis få en större tonvikt på stuider och forskning om folkrörelser. Den som vill och inte riktigt har hunnit lägga till det där med RSS-strömmar som en del av sin regelbundna rutin kan välja att i stället prenumera på inlägg i Folkrörelsebloggen per e-post genom att skicka ett tomt meddelande till folk_i_rorelse-subscribe@yahoogroups.com. Listan är öppen för alla intresserade.

Kärnkraft ingen räddning för klimatet

2006-11-09T01:24:00.000+01:00

Internationella energiorganet IEA vill satsa på kärnkraft och har just kommit ut med en ny rapport. Frilansskribenten Marianne Ekdahl tycker det är bra. Någon som inte tycker det är bra är organisationen Friends of the Earth Europe. Följande är en (preliminär) översättning av ett pressmeddelande från FoE Europe.

Kärnkraft ingen räddning för klimatet

Friends of the Earth Europe, eller Europeiska jordens vänner som är en en ansedd organisation för miljövänner runt om i Europa uttrycker sin bedrövelse över ett förslag från Internationella energiorganet som skulle leda till att vi förutom globala klimatkrisen även får en nukleär mardröm.

Bryssel 7 november, 2006:
Friends of the Earth Europe riktade under tisdagen skarp kritik mot Internationella Energiorganet för att man driver förslag på att blåsa liv i kärnkraften medan man fortfarande för en politik som som dömer oss till en framtid med en katastrofal klimatförändring. Dessa nya målsättningar dras upp i IEA:s nya rapport World Energy Outlook som publicerades den 7 november. Friends of the Earth Europe betecknar denna väg som farlig, ett hot mot klimatet och ekonomiskt ohållbar.

Frans van Shaik som arbetar med känkraftsfrågor på FoE Euope säger:

"Kärnkraft kan aldrig vara en lösning på energifrågan och problemet med klimatförändringar. Kärnkraft är fortfarande en av de allra farligaste energiformerna. En olycka som den i Tjernobyl 1986 kan inträffa vilken dag som helst. Och frågan om vad man ska göra med högaktivt radioaktivt avfall saknar fortfarande lösning. Vi kan säkerställa tillgången på energi tio gånger billigare genom att investera i energibesparingar i stället för i ny kärnkraft. I jämförelse med detta är kärnkraften ekonomiskt sett vansinnig."

Friends of the Earth Europe påpekar att förutom att belasta kommande generationer med en kostsamt arv bestående av svårhanterat avfall, så medför kärnkfraften flera dyrbara finansiella kostnader för samhället, inkluderat kostnader för nedmontering av uttjänta kärnkraftverk och kostnaden för att förebygga olyckor. Inte ett enda kärnkraftsverk har byggts utan omfattande statligt stöd.

EU-kommissionen har nyligen påbörjat undersökningar kring otillåtet statligt stöd för det kärnkraftsverk som håller på att byggas i Finland. Dessutom är uran i motsats till vad som hävdas i rapporten från Internationella Energiorganet en begränsad resurs som om den används i den nuvarande utsträckningen endast kommer att räcka i femtio år till.

Nya kärnkraftsverk försvagar dessutom chansen att vända utvecklingen mot en växande klimatkris. Pengar som investeras i energibesparingar och förnyelsebar energi begränsar utsläppen mycket mer än om dessa pengar investeras i kärnkraft.

Friends of the Earth Europe tycker det är bra att man i rapporten erkänner att mått och steg för att öka energieffektiviteten leder till ekonomiska besparingar som är högre än de extra investeringskostnader för energiproducenterna. Men samtitidg fäster inte rapporten tillräckligt avseende vid att minska energislöseriet eller öka energieffektiviteten till fullo.

Jan Kowalzig, klimatsamordnare vid Friends of the Earth Europe säger:

"Vi behöver drastiska nedskärningar i utsläppen av växthusgaser fö att undvika de ekonomiska och miljömässiga verkningarna av en katastrofal klimatförändring. Men Internationella Energiorganets rekommendationer kommer att leda till ökade utsläpp i decennier. Rapportens förslag för att minska energislöseriet är alldeles för svaga och det skans förslag på omfattande och effektiva åtgärder för att komma bort ifrån smutsig energiproduktion och in i en epok med förnyelsebar energi."

Friends of the Earth Euope avslöjar också myten om att kärnkraft är en energikälla fri från utsläpp av växthusgaser. Kärnkraftsverk släpper ut lika mycket koldioxid som ett modernt gaseldat kraftverk. Detta om man räknar med alla utsläpp som görs under ett känkraftsverks livslängd, innefattande det fossila bränsle som används vid brytningen och framställningen av uran samt transporterna, byggandet och nedmonteringen av kärnkraftverket, samt den långsiktiga lagringen och behandlingen av avfallet.

Klart att vi ska ha en litterär kanon!

2006-11-08T01:52:00.000+01:00

I Danmark har man infört en litterär kanon på gymnasiet, en lista på litteratur som man anser att alla danska skolelever ska komma i kontakt med. Liknande idéer framfördes som ett utspel inför valet av Folkpartiets, se exempelvis Cecilia Wikström om litterär kanon i Sydsvenskan 22/7 - 06. Företrädare för en litterär kanon är ofta ute efter att bevara något som i det här fallet "det gemensamma språket och litteraturen", och diskussionen kan i bästa fall betraktas som värdekonservativ eller lite käck med läsarundersökningar om vad som är bra böcker i värsta fall som rent bakåtsträvande. Ändå så tycker jag inte att det vore så dumt med en litterär kanon.

Anledningen är till att en kanon är bra är inte denna kanon i sig utan för att man är tvungen att hålla igång diskussionen om vad som är viktigt och mindre riktigt i stället för att idag hamna mest i vad som är trevligt och inte trevligt att läsa. Det betyder att man helst bör ha en kanon som kontinuerligt förnyas. Den dag man fastslår en kanon så kan det också definieras en alternativ kanon gentemot denna kanon, liksom det förut kunde definieras en alternativ lärobok mot den fastslagna läroboken. Att ha en kanon gör det lättare för den som inte själva har en massa koder med sig hemifrån att orientera sig och finna en väg till litteraturen.

Jag är dock inte överens om att en kanon främst ska spegla svensk historia. Norrmännens tragglande med Hamsun och Ibsen är beundransvärt men hänger ganska löst från det norska samhället idag. En kanon bör också spegla samhället som det ser ut idag och bör även ha med något från nutida influenser från andra delar av världen. Tydligen fördes också den argumentationen fram en del i den danska debatten men fick inget genomslag när de fastställde sin kanon. Alla antologier har en tendens att bli konservativa. Men om alternativet är en allmän kulturrelativ som innebär att ingen vågar stå för vad som är bra eller dåligt med hänvisning till att det är subjektivt då föredrar jag nog en konservativ kanon.

En version av denna text har även publicerats på Bokhyllan.com
Jämför Läsarnas kanon från Dagens Nyheter 5/9-06.
Århundradets mest betydelsefulla böcker enligt SVT:s Röda rummet 1998

Anna Sjödins skuld eller SSU:s image?

2006-11-08T01:00:00.000+01:00

Jag hävdade för ett tag sen angående SSU-ordförande Anna Sjödins timeout att övervåld från ordningsvakter är ett erkänt problem som SSU hade kunnat välja att ta tag i, förutsatt att de litade på sin ordförandes version av händelsen på den där krogen.
Detta i Kalle Larssons blogg på LO-ung.

Kalle svarar:

Och Louise Pettersson:
Jag och andra förstår inte riktigt hur du menar: Ska detta ses som att ungomar känner igen sig i situationen att supa sig redlös, attackera en dörrvakt och sedan nyktra till i fyllecell? Visst, det är säkert många som lyckats med det konststycket, men är det denna del av ungdomen som ni vill nå ut till så finns det effektivare sätt.

Sedan stängde Larsson av kommenteringen på sin blogg.

Nu var jag ju inte närvarande på den där krogen och bevittnade om Anna Sjödin var våldsam mot den där krogvakten. Det är ju mycket möjligt att hon var men jag har fortfarande inte förstått vad som fäller avgörandet från SSU:s sida. Är det så att man väljer att lita mer på rätten än på Anna Sjödins version, eller spelar det egentligen inte någon roll om hon var skyldig eller inte?

Om det gäller det senare är det fråga om Anna Sjödins och vandel och lämpligheten för en SSU-ordförande att bli rejält full offentligt. Det är givetvis inte sådär väldigt lämpligt men frågan är, är det förlåtligt? Hade inte det här bråket med krogvakten skett så hade frågan inte blivit aktuell och därför är det fegt att skylla på hennes allmänna uppförande.

Övervåld från ordningsvakter och kollegiala vittnesmål i allmänhet bland annat från poliser är ett erkänt problem. Motanmälan är snarare regel än undantag och det är ytterst sällsynt att någon blir frikänd. Det är ju inte säkert att det var så i det här fallet men det är fullt möjligt.

Det intressanta som jag ser det är om skuldfrågan var väsentlig för SSU:s beslut eller om man bara var intresserade av hur saken framstod.

Liten parentes om bloggande i A- och B-bloggar

2006-11-07T19:33:00.000+01:00

Går igenom gamla utkast just nu. Annars har jag som normal princip att inte skriva om bloggandet för det brukar bli så tradigt när andra gör det. Men jag har upptäckt att jag ofta inte skriver färdigt och publicerar sådant som är så gott som klart, för att jag ska sova på saken och sen glömmer jag och därför tänker jag bli mindre selektiv.

Det är märkligt när personer som normalt inte kör den inkrökta och självupptagna stilen hemfaller åt det, som Magnus Ljungqvists meninglösa inlägg om när han skulle köpa sig en plånbok ganska nyligen. Jag vet inte om jag är lite gammaldags för jag tycker inte att letande efter en ny plånbok verkar vara en så viktig sak att det skulle vara intressant att lägga ner tid på att skriva om det, och jag har svårt att se att andra skulle vilja läsa om det. En person som verkar ha en bättre känsla för distinktioner i de här sammanhangen är vänsterpartisten Ali Esbati som har ett bra måtto för sin blogg, "personligt - aldrig privat".

Hittade min egen blogg igår på ny tjänst som heter blogg:anser och som sägs vara anpassat att passa personliga bloggar bättre. Jag citerar:

"Upplägget på blogg: anser bygger på att de flesta bloggar inte är formella nyhetsmedium. De är istället skildringar av personliga upplevelser och tankar – som självklart påverkas av vad som rör sig i media."

Aha...det finns alltså två typer av bloggar. A-bloggarna som är av allmänt intresse och B-bloggarna som bara är av intresse för att de är personliga redogörelser.
Det är något i min jämlikhetsivrande lekamannasjäl som vänder sig mot den formuleringen som verkar använda sig alldeles för mycket av allmän medielogik.
Kontentan är att vissa kan tillåta sig att skriva om utsidan av sin plånbok medan vi andra nog får koncentrera oss på upplevelsen av att inte ha något i den.

Men småbloggarna låter sig nog inte ännu underordnas i den logiken. Det finns alldeles för mycket underströmmar och det tycker jag är roligt. Ett exempel är bloggen Rädda världen lite grann som ger en massa exempel på hur man själv ska kunna förändra och påverka förändra. Tyvärr försöker man ideologiskt motivera det med en självpåtagen begränsning till konsumentmakt men det spelar inte så stor roll. Det är ändå en den underström som vägrar låta sig begränsas till personliga redogörelser.

Inläggen Anser:blogg hämtas från det fåtal bloggar som pingar Var är du?, vilket händer att jag gör. Svensk Lemonad är en av de svenska sidor jag känner till som listar bloggar geografiskt. Den andra är Bloggkartan.se vilka tar med bloggar där man länkar till deras registreringssida direkt i ett inlägg. Vilket jag härmed har gjort.

Vad fan ska dom operera brösten för?

2006-11-07T19:27:00.000+01:00

Tittar på bilder av kvinnors bröst på Plastikforum.
En av tjejerna har bröst som påminner om mina egna och jag tycker dom är jättefina. Till höger har dom förstört brösten på henne så dom bara ser bulliga ut. Det får mig att känna mig förnedrad. Som om mina bröst som jag alltid tyckt ha varit okej plötsligt inte skulle vara det.

I ett par av de andra fallen har brösten väl blivit lite snyggare men i de flesta fall så har de blivit tyngre och opraktiska. Jag tänker men kan inte förstå varför en kvinna som har fina små och behändiga bröst skulle vilja släpa på ett par tyngre med vad det innebär med ökad risk att få ont i ryggen och sådant.

Träffade en gång en kvinna som opererat ner bröst som var så stora att hon brukade lägga upp dem på bordet framför sig. Det kan jag förstå men inte det här.

Går vidare till bilder av lår. Det är samma där. Unga tjejer med snygga lår som tar bort oväsentlig fettvävnad. På ansiktsbilderna får normalt åldrade personer, eller personer med personliga och individuellt särpräglade näsor sina ansikten uppstramade eller utslätade. Ofta ser det onaturligt ut.

Vad är det som driver kvinnor och män med normala friska kroppar att modifiera sig på det här viset? Jag förstår inte detta. Kan någon förklara detta kanske jag blir klokare. I mina ögon ser det i de flesta fall bara onaturligt och dumt ut.

Bästa communityn 2006

2006-10-28T20:54:00.000+02:00

Har nu listat svenska och nordiska communityn i fyra år samt nu även diskussionsforum.
Bland ett större antal communityn och forum jag gått igenom har jag nu utsett bästa communityn 2006. Utgångspunkten denna gång är inte att det ska vara bra communityn för alla människor utan att de är en central och bra mötesplats inom sitt område.

Här är de communityn som jag vill lyfta fram som de bästa i Sverige år 2006.

1. Qruiser
Community för homosexuella. En oundgänglig oas för sin målgrupp.
2. Sockerdricka
Community för folk som tycker om att skriva. Gör en insats för att fler kan publicera sig.
3. Fotosidan
Community om fotografering. Har gett rum till både amatörer och professionella att
utvecklas i sitt fotograferande.
4. Bike
Community för motorcykelentusiaster. Har integrerat mopedisterna i gemenskapen och tagit dem på allvar.
5. Zoonen
Community om djur. En trygg och säker diskussionsplats om djur för barn.
6. Catahya
Community om fantasy och lajv. Ett demokratiskt, föreningsstyrt community som ger kunskap och släpper loss kreativitet.
7. Frizon
Moderata ungdomsförbundets community har hög tolerans mot medlemmar från olika politiska inriktningar.
8. Potatisstan
Community för ungdomar i Alingsås. Är ett välskött lokalt community för ungdomar som inte bygger på anonymitet.
9. Kampsport.se
Community om kampsport. Ger ett högt betyg till dessa idrotters fostrande inverkan.
Hög tolerans och hjälpsamma medlemmar.
10.99mac
Maccommunity. Ger ett gott stöd till dem som vill pröva ett alternativ till Microsoft.

Denna lista finns också publicerad som:
Bästa communityn 2006 på Internetliv.se
Bästa community i topplista på Kax

Oroande svalt intresse för kärnkraftens säkerhet

2006-10-24T12:31:00.000+02:00

Den allvarliga incident som inträffade i kärnkraftverket i Forsmark i somras, när delar av säkerhetssystemet slogs ut, har gett stort genklang i den utländska debatten. Enligt Miljöförbundet Jordens Vänner (MJV) vore nödstoppet i Forsmark ett skäl att ta nästa steg i kärnkraftsavvecklingen - genom att aldrig starta verket på nytt. Den 28 september fick Forsmark dock åter klartecken att köra.

Några veckor före valet skickade MJV tillsammans med Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapenut en enkät till de sittande riksdagsmännen. Endast 56 riksdagsmän svarade. Riksdagsmännen tillfrågades bland annat om hur de tänkte arbeta för att säkerheten skulle bli maximal vid de befintliga verken, och det vanligaste svaret var att man var beredd att tillsätta en utredning. Ganska många uttryckte också förtroende för SSI och kontrollmyndigheterna i ett läge där det var uppenbart att den kontroll man hade haft inte varit tillräcklig.

Centerpartiets uppgörelse med den borgerliga alliansen, och i synnerhet då folkpartiet som vill bygga ut kärnkraften, innebär nu ett minst 4-årigt moratorium för den avveckling av kärnkraften som påbörjats genom stängningen av Barsebäck. Detta är djupt beklagligt. Sverige är det land i världen som har mest kärnkraft per invånare men ingalunda ett som saknar andra möjligheter till energiproduktion. Även om det fortfarande krävs omfattande investeringar och delvis nya metoder för utnyttjande av sol, vind och biobränslen, så har vi exempelvis en stor energiresurs i våra befintliga vattenkraftverk. Den bästa ersättningen för kärnkraften är den energi som kan sparas bort.

Vid tiden för kärnkraftsomröstningen 1980 var kunskapen hos allmänheten om kärnkraften och dess konsekvenser mycket större än idag. Nu talar vissa om att det har gått "så lång tid" att det skulle behövas en ny omröstning för att opinionen har ändrat uppfattning. Om Sveriges regering med stort folkligt stöd inte kan fatta ett beslut som äger giltighet i 25 år hur ska man då kunna fatta ett som har betydelse i de 100 000 år det högaktiva avfallet måste hållas undan för människor? Och är det verkligen rimligt att man kan ändra detta under en enda mandatperiod?

Enkäten till riksdagsmännen skickades ut mitt i en valrörelse inte långt efter att det inträffat en incident som lätt hade kunnat leda till en allvarlig kärnkraftsolycka. Att det i det läget är ett så svalt intresse bland landets politiker är djupt oroande. Miljörörelsen har all anledning att följa upp hur den nyvalda riksdagen tänker hantera frågan om kärnkraften.

Louise Pettersson
(Även publicerad som ledare i Miljötidningen)

Lokala miljömål för Kristianstad

2006-10-24T11:12:00.000+02:00

Läste förslaget till Miljömål för Kristianstad kommun

Kristianstad är på vissa områden en ganska bra miljökommun, man driver en biogasanläggning, har nyligen börjat med ett sopsorteringssystem där man skiljer ut matavfall från brännbart och är naturmässigt kända för sina översvämmade strandängar som ligger nära inpå centrum. När det dock kommer till kritan verkar det dock inte riktigt tar två av de mest övergripande miljöfrågorna på allvar. Det ena gäller trafiken och det andra jordbruket.

Den första målsättningen i Sveriges och Kristianstads miljömål är en begränsad klimatpåverkan. Men en begränsad klimatpåverkan förutsätter minskade utsläpp av växthusgaser vilket det är tveksamt om Kristianstads kommun kan leva upp. Huvudanledningen till detta är ökad trafik. Kristianstad har en hög andel arbetspendlande per bil. Detta skyller man på den spridda bosättningen men det är också en följd av dålig kollektivtrafik. Som strategi föreslås i förslaget till lokala miljömål en effektivare energianvändning och effektivare transporter. Jag tror det behövs minskad energianvändning och minskade transporter.

Transporterna står för 52 % av de totala koldioxidutsläppen i kommunen. Ändå innehåller inte förslaget några konkreta förslag på hur man ska minska transporterna i kommunen. Samtidigt cyklar Kristianstadborna mindre än förut. Dessutom har energianvändningen ökat sedan 1990 fastän energianvändningen borde minska i förhållande till 1990 års nivå. Övergången till mer förnyelsebar energi är bra men inte tillräcklig. Den bästa energin är den som sparas bort. Då ett viktigt instrument för att påverka hur mycket biogas som används i Kristianstad är tillgången på den biogas som produceras vid anläggningen i Karpalund är det viktigt att denna kvarstår i kommunal ägo. Med ett borgerligt styre i kommunen finns en risk att man vill sälja ut en större del av biogasanläggningen av ideologiska skäl.

Kristianstad kommun har nyligen valt att marknadsföra sig som en livsmedelskommun under rubriken Spirit of Food, men det är de stora aktörernas livsmedelsproduktion som lyfts fram, inte den långsiktigt miljömässigt hållbara livsmedelsproduktion som kommer att behövas. Det finns i kommunen rester av äldre odlingslandskap men på det hela taget präglas jordbruket av en ensidig djurhållning och ett jordbruk som bygger på monokultur. Kristianstad har som jordbrukskommun ett särskilt ansvar för att minska jordbrukets miljöpåverkan på Östersjön. Utvecklingen mot större jordbruk har även haft en negativ social inverkan inom kommunen när antalet småjordbruk har minskat och de lokala försörjningsmöjligheterna på landsbygden har försämrats. I stället för att satsa stora pengar på att marknadsföra Kristianstad som de stora aktörernas livsmedelskommun inom projektet Spirit of Food borde man se till att upphandla mer av sina livsmedel ekologiskt än vad som är tänkt enligt planen, och därmed öka avsättningsmöjligheterna för de mindre jordbrukare som satsar på KRAV-odling.

Det viktigaste när det gäller giftfri miljö i Kristianstad är att skydda kvaliteten på grundvattnet. Detta hör också samman med jordbruket. I kommunen finns en nitrathalt i brunnar som som i hälften av de mätningar som genomförts sedan början av 70-talet bara är tjänligt med anmärkning. God kvalitet på dricksvattnet är essentiellt för alla människor som bor under längre tid i kommunen. Med tanke på de känsliga grundvattentäkterna, det intensiva gödnings- och bekämpningsmedelskrävande jordbruket vore det särskilt viktigt att i Kristianstad påskynda en övergång till ett mer ekologiskt jordbruk. Genom att kommunen övergår snabbare till en högre andel ekologiska produkter ökar man också avsättningsmöjligheterna för det lokala jordbruket och underlättar för omställing för ekologisk produktion. Jordbruken inom kommunen bär också ett ansvar för kväve- och fosforstillförseln till Hanöbukten och Östersjön och det behövs ett jordbruk där andelen närsalter som läcker ut i vattendragen minskar.

Ett annat problem är att Kristianstads på senare tid inte alls lyckats med att involvera medborgarna i arbetet för en renare miljö. Ett tydligt exempel på detta är den aktuella sopsorteringsfrågan. Man har nyligen övergått till ett system där matavallet ska sorteras i små öpnna papperspåsar som man förväntas gå ut med ofta. Detta låter i och för sig miljömässigt bra men det fungerar inte om inte medborgarna sorterar som planerats. Det som inte har beaktats tillräckligt är situationen för äldre människor som har svårt att själva gå ut med sina sopor. Sopsorteringsfrågans hantering är avgörande för hur kommunen kan förväntas nå ut med framtida informationsinsatser inom miljöområdet.

Tyrannernas ursäkt

2006-10-15T18:32:00.000+02:00

"För alla tyranner finns en ursäkt: Det är inte deras fel att omgivningen är feg."

Olle Hedberg

Orden är hämtade från Olle Hedbergs roman "Bekänna färg" från 1947 som jag för övrigt rekommenderar. Olle Hedberg som dog 1974 tillhör en av de mer bortglömda författarna och är numera delvis utrensad från svenska bibliotek. Jag minns att jag tyckte den här romanen var den bästa av hans romaner när jag läste några av dem i tonåren. Jag minns dock tyvärr inte varför.

För en till som hittat detta citat se: Liane Wendts hemsida

Själens smärta

2006-10-15T02:15:00.000+02:00

"Jag tror att själen består av sin smärta ty den själ som förlorar sin smärta dör".

Antonio Porchia

Citatet i sig är tänkvärt men det är svårt att kommentera utan att det blir banalt.

Antonio Porchia var en italiensk-argentinsk poet som skrev en känd bok med aforismer som blivit översatt till flera språk, och dessa brukar dyka upp här och var. Förmodligen har jag hittat det här i någon kalender.

Citatprojekt

2006-10-15T02:06:00.000+02:00

Jag samlade citat när jag var yngre och fick en idé om att jag skulle lägga upp en del av dem på Wikiquote. En närmare titt i mina gamla citatböcker visade dock att projektet var ohållbart. Jag hade inte skrivit upp vart jag hade hämtat citaten från. Därför tänkte jag att jag skulle göra en blogg av citaten i stället. Först ut är sådant som jag tyckte var tänkvärt 1986-87, alltså för 20 år sen. Känn er välkomna med kommentarer.

Internetliv.se

2006-06-05T13:33:00.000+02:00

Sysslat en del med att uppdatera min nya guide över communityn och forum på http://www.internetliv.se. Nu finns här information om communityn om musik, politik, litteratur, böcker och skrivande och många bredare diskussionforum. Jag har dessutom skrivit ett par texter om dels allmänna forum och politiska samlingsplatser i de olika nordiska länderna, dels om musiksidorna. Det nya är diskussionsforumen som jag inte listat förut i någon högre grad. Dessutom försöker jag förstås sprida information om sidan så tipsa gärna vidare.

Cykla banvall till miljöläger

2006-04-11T13:33:00.000+02:00

Har blivit ansvarig för att planera årets sommarläger för Miljöförbundet Jordens Vänner 21-25 juli.

Intressant är att man kan cykla banvall till detta läger. Kristianstad har som jag skrivit förut ett av landets mest sammanhängande nätverk av cykelleder på nedlagda järnvägsvallar och en av dessa sträckningar på 25 km går direkt från Kristianstad centrum till det ställe lägret ska hållas. Detta borde vara ett utmärkt tillfälle för människor att blåsa liv i ett slumrande miljöintresse och samtidigt få lite äkta sommarsemester. Citerar ur inbjudan:

"Välkommen till sommarläger i natursköna Immeln norr om Kristianstad i nordöstra Skåne! Här finns möjligheter att samlas och diskutera miljö-och solidaritetsfrågor i trivsam miljö alldeles i närheten av en badplats där man kan hyra cyklar och kanoter. Självskrivna teman för lägret är klimat, energi - inte minst kärnkraft, privatisering av naturresurser och makten över maten. Boka plats nu - ring till kansliet på 031-121808!"

Lägret hålls den 21-25 juli.

Mer information:
www.kristianstad.se/cykla/banvallar/index.asp
www.kristianstad.se/cykla/banvallar/immeln.asp
www.mjv.se

Möte för gemensam välfärd

2005-10-26T20:13:00.000+02:00

Miljöförbundet Jordens Vänners sommarläger 2005

2005-08-19T00:50:00.000+02:00

För första gången på mycket länge har jag varit på ett sommarläger med Miljöförbundet Jordens Vänner med äkta sommarlägerskänsla. Tyvärr saknades hembakat bröd, te i kanna, allsång och bastubad, men i stället ordnades kanottur, bärplockning och polska.

Sommarlägret ägde rum på Lindsbergs kursgård i Falun vilket är en god utgångspunkt. Lindsberg är speciellt. Kursgården drivs ideellt av en stiftelse vars syfte är att ordna (eller upplåta lokaler för) kurser med utgångspunkt i miljö, solidaritet och resursbevarande, och stiftelsen styrs av det kollektiv som bor i huset. Huset som ursprungligen är ett gammalt fattighus och försörjningshem, och senare ålderdomshem har varit kollektiv sedan 1974 och kursgård sedan 1979. Själv vistades jag ganska mycket på Lindsberg på olika kurser under 90-talet och har även bott där två kortare perioder, och får därmed hålla i mig själv varje gång för att inte lägga mig i hur verksamheten är. De senaste 15 åren så har kollektivet lidit av problem som hör ihop med samhällets förändring mot en alltmer flexibel arbetsmarknad. Många engagerade kollektivmedlemmar har flyttat för att börja arbete eller studier på annan ort, och det är alltmer svårt att hitta människor som har råd och möjlighet att satsa långsiktigt för att hålla ett projekt som Lindsberg igång, samtidigt som konkurrensen från kommersialiserade eller statsunderstödda alternativ blivit större.

Teman för MJV:s sommarläger var klimat och rättvisa och MJV:s två kampanjer Klimatkampanjen och Försvara allmänningarna.
Det första dygnet tog jag på mig en del matlagning och praktiska uppgifter och deltog inte så mycket i programmet.

En föreläsare från Fair trade center berättade om hur de drev olika fall som man kunde stödja genom att gå in på deras hemsida. Just nu agerar man mot FILA i Indonesien och mot det företag i Bangladesh som låg bakom att en textilfabrik kollapsade i april i år varvid 74 arbetare dog, flera hundra skadades och 5000 blev utan lön. I båda fallen driver Fair Trade center att arbetarna ska ha rätt till sina utlovade löner.
För den som vill veta mer om textilindustin i tredje världen kan jag själv rekommendera boken "Världen i din ficka" av Carina Carlström som gavs ut på Federativs förlag 2003.

Ett samtal med Björn Möllersten fördes om hans bok "Det saknade miljömålet" som handlar om Sveriges indirekta inverkan på miljön i tredje världen.
En intressant detalj som diskuterades var huruvida biobränslen i bensin i form av sockerrör bidrar till nedhuggningen av regnskogen. Björn Möllersten menade att så inte var fallet eftersom sockerrör odlas i sydöstra Brasilien och ej i Amazonas. För övrigt påmindes vi om att en massiv övergång tillbiobränsle i bilar skulle innebära att det inte fanns någon mark att ha jordbruk på.

På fredagen kom Maud Johansson från Forum Syd och talade om WTO, patent och jordbruk.
Simon Jensen, medlem i Göteborg sprutade ur sig en massa verksamhetsidéer som gav upphov till diskussion, och Mats Håkansson från Malmö höll ett föredrag om permakultur.

Verksamhetsledaren från Studiefrämjandet i södra Dalarna , kom på ett obligatoriskt betsök där vi skulle prata om hur vi i MJV kunde ha nytta av det studieförbund vi faktiskt tillhör.
Helst talade han dock om på vilka sätt de kunde hjälpa oss utan att de kostade pengar, exempelvis med kontakter. Han tipsade dock också om rapporten "Folkbildningen och lokalsamhället" (PDF) som getts ut Dalarnas folkbildningsförbund och som tydligen hade goda argument om varför folkbildning kan vara lönsamt för samhället. Dessutom informerade han oss om att vi lätt skulle kunna sätta igång en studiecirkel på distans med hjälp av plattformen First Class utan att detta kostade oss något och det tyckte jag lät intressant. Man ska inte hänga upp sig på plattformar men First Class är ett mycket stabilt konferenssystem som funnits länge och som många har erfarenhet av och som även går att köra på mycket enkla datorer.

En diskussion ägnades åt organisatioriska problem och vad vi borde göra åt det. Den stora frågan hur vi på ett bättre sätt borde kunna ta emot nya medlemmar. Kontentan är att vi är en organisation som det kan vara svårt att hitta sin plats i, att vi ibland är för abstrakta, att alla lokalgrupper inte har så hög aktivitetsniuvå och utskottens ofta ligger på ett för avancerat plan för nya medlemmar. Några idéer var att försöka få igång fristående temagrupper, kanske ha fler lokalgrupper på samma ort samt att göra någon slags skriven studieplan och organisatuionshandledning för nya medlemmar. Dessutom diskuterades en del om samarbete med andra organisationer vilket ofta är en förutsättning för att få en bra verksamhet lokalt.

På lördagen genomförde vi en aktion i Falun (se pressmeddelande) där vi uppmanade människor att skicka sitt budskap till det internationella klimatmöte som kommer att hållas i Kanada i slutet av november i år. Det gick till så att man målade på vackra träplattor som senare ska skeppas med båt till Kanada, alltmedan flöjtmusik ljöd över uteserveringen i Geislerska parken.

Dennis Pamlin som arbetar på WWF höll ett ganska visionärt och eklektiskt föredrag som jag tror gjorde de flesta förvirrade. Det handlade om trender i den samhällsekonomiska utvecklingen, värdefri ekononomi, pensionsfondernas inverkan på klimatfrågan och avsaknaden av ledarskapstanken i den svenska miljö- och solidaritetsrörelsen. Han uttryckte också starkt sitt ogillande för ett språkbruk som bygger på alternativ. Anledningen menade han är att det finns forskning om värderingar som tyder på att de flesta människor inte vill vara en del av ett alternativ, de vill vara en del av framtiden. Personligen tycker jag inte att man ska lita så mycket till trender och att det är viktigare att få människor att lita till sig själva.

Sedan fortsatte han prata om hur WWF lyfte fram företag som var en förebild för andra i klimatfrågan samt berättade att Slite Vind exempelvis har ett samarbetsprojekt med Kina, att det finns nya tekniker för solceller som håller längre och att i Tyskland byggs det inte nollenergi-hus utan plusenergi som säljer sitt överskott till det allmänna nätet.
Husen värms alltså helt av energin från hushållsapparater och med människors kroppstemperatur. Han menade också att det handlade om att få länder som Kina att inte efterapa vår teknik utan att gå före med nästa generations teknik.

Lars Igeland pratade om privatiseringen av kollektivtrafiken utifrån sin C-uppsats (PDF) "Utveckling eller avveckling om den avreglerade tågtrafiken på övre Norrland"
Ursprungligen hade delar av miljörörelsen i Sverige vissa förhoppningar på konkurrensutsättningen av SJ som många förut varit starkt kritiska mot, men nu har vi fått erfarenheter som gör att man bör omvärdera detta. Speciellt menade han att de korta entreprenaderna på 5 år inte uppmuntrar till nödvändiga investeringar i exempelvis norrlandstågen och att entreprenader om de ska finnas måste regleras mycket hårdare så att staten tillhandahåller samordning av tidtabeller och en vagnpark.
Bristen på samordningen leder till en besvärlig situation för de resande.
Exempelvis går inte Connex biljetter att boka från SJ:s sajt, varpå man på SJ:s sida om man vill åka till Norrland istället rekommenderas ganska underliga busförbindelser. SJ har inga automater i den norra delen av Sverige och vissa typer av biljetter går heller inte att hämta ut via ATG-ombud utan måste skickas hem. En bra tjänst är dock Resplus men den borde kompletteras med en bokningstjänst så att det blev ett fungerande system.

Ingvar Siby som var duktig på järnvägshistoria påpekade att man redan 1875 bildades Svensk järnvägsförening för att samordna alla taxor i en tid då 2/3 av järnvägstrafiken gick på icke-statliga banor. Det som man kunde på den tiden kan man inte idag, menade han

På mötet fördes också en diskussion om privatisering i allmänhet och MJV:s kampanjarbete kring detta, och den konferens som ska vara i oktober.

I oktober planerar MJV riksaktiviteter:
- Ett internt höstmöte i Partille 1-2 oktober
- En konferens om privatisering av naturresurser 22 oktober
Huvudattraktion är Meena Rahman, ordförande för internationella Friends of the Earth
På söndagen den 23 oktober ordnas ett gemensamt riksmöte för rättvisa och gemensam välfärd, arrangerat av organisationerna bakom Upprop för rättvisa och gemensam välfärd.

Cykelhållare, dressinbanan i Broby, och rester av banvallen Glimminge-Hästveda

2005-08-16T22:53:00.000+02:00

Om man vill cykla en specifik sträcka utan att behöva cykla dit så kan det ibland vara praktiskt att ha tillgång till en bil med cykelhållare. De flesta cykelhållare för bilar ska antingen monteras på dragkroken, om man har en sådan, eller också på ett takräck - en lösning som kostar multum. En billig cykelhållare för bil som inte kräver dragkrok förs av Harald Nyborg och kan rekommenderas. Den fungerar för alla cyklar som är någorlunda raka i ramen - mormorsmodellen går inte och kostar endast 249 kr. Harald Nyborg har varuhus på 11 orter i södra Sverige.

Lördagen den 6 augusti körde vi till Broby där vi beskådade starten för dressinbanan Broby-Glimminge. Målet var den allra nordligaste delen av Hästveda-Karpalunds järnväg Det rör sig om en sträcka där all trafik de facto lades ner 1969 och om vilken Svenska järnvägsklubbens Järnvägsdata 1999 inte kan upplysa när spåren revs upp.

Dressinuthyrningen i Broby som arrangeras av Östra Göinge järnvägssällskap ser inte alls lika välskött ut som i Tomelilla. Dessutom ligger platsen centralt i Broby alldeles i anslutning till sporthallen och verkar därmed utsatt för en del bus från uttråkade ungdomar. Alla dressiner var inte låsta när vi passerade, ett par låg välta utanför banan varav en var trasig, och den ansglagna informationen om uthyrningen var motstridig. Enligt det ena anslaget kunde dressin inte hyras på söndagar, enligt den andra så gick det.

Vi följde gamla utfartsvägen från Broby mot Glimminge.
Där finns Glimminge tåghem ett vandrarhem som också Östra Göinge järnvägssällskap är inblandade i och där man kan övernatta i tågvagnar.

För den som gillar paketlösningar säljs ett ganska roligt paket som innefattar både dressin, vanlig cykling och kanot i Östra Göinge.

Från Glimminge utgick en gång en industribana mot Östanå. Den undersökte vi inte den här gången. I stället tog vi oss till Eskilstorp som ligger 1 km nordost om badplatsen vid Sjöhagen i Tydingesjön (Se karta) Där fanns rester av en banvall västerut men där var det sankt och flera stormfällda träd och gick inte att ta sig särskilt långt. I stället följde vi en traktorväg till vänster ut till vägen Glimminge Hästveda och tog sedan in på nästa traktorväg en km till höger. Strax innan vi kom fram till väg 23 kom det en banvall som vi följde över väg 23 och rakt fram ca 2 km innan banvallen på andra sidan byvägen upplöstes i en kohage.

Då tog vi byvägen till Kyrkbyn och vidare till Hästveda.

Hästveda är ett litet samhälle med en del ålderdomliga hus och tillgång till matbutik, kiosk, restaurang, café och övernattningsmöjligheter. I den nedlagda stationen finns en restaurang som serverar svensk husmanskost till facila priser. Några intressanta banvallsrester i själva samhället lyckades vi dock inte hitta.
Sedan tog vi oss en annan väg tillbaka till Eskilstorp.

Därefter tog vi en tur med bil till Glimåkra där vi gissade platsen för den rivna stationen med hjälp av en till synes omotiverad placering av en anslagstavla.

Cykelslingor i Skåne, banvallsrester och sträckan Snogeröd-Hörby

2005-08-04T20:29:00.000+02:00

Haft ett par dagars semester och cyklat i Skåne tillsammans med Tord. Inte mycket blev banvallscykling den här gången, men en del blev ganska bra ändå. Från början tänkte vi oss att vi skulle se ut en slinga som skulle gå att cykla tillsammans med banvallsträckningen till Kristianstad till Maglehem. Just sträckan skulle vi dock inte ta den här gången. Men vi började därför att cykla från Kristianstad till Åhus och ner längs kusten.

Utan att gå in på alla detaljer är den anlagda cykelvägen Kristianstad-Åhus, mycket bra och trevlig åtminstone fram till Rinkaby. Speciellt lyckade är de delar av sträckan som följer Hammarsjön och den befintliga banan Kristianstad-Åhus vilket är så långt banvallscykling man kan komma utan att att åka på gammal banvall.

I Rinkaby rekommenderas spettekaksbageriet där man kan fika och samtidigt se tillverkningen av spettekakor och beskåda en kassaaparat från förra sekelskiftet

Mellan Rinkaby och Åhus finns det också cykelbana men den följer en stor väg och är inte så rolig att cykla på. Dessutom saknas tyvärr vettig skyltning just när man åker in i Åhus Ett bättre alternativ för rekreationscykling vore att leta upp småvägar och komma in i Åhus norrifrån.

Annars är både denna sträcka och och sträckan vi sedan tog från Åhus och söderut mycket använda av cyklister, och vi mötte såväl lokala cykelflanörer som långsfärdscyklister.

Inne i Åhus hittade vi spår av järnvägssträckningen Everöd-Åhus, en sträcka som lades ner redan 1936 och åtminstone för Åhus del revs upp redan 1937. Om man kommer in den gamla infarten så ser man till höger just innan man åker förbi resterna av den gamla stadsmuren en cykelväg som följer banvallsträckningen. På andra sidan av den nya infarten där går den vidare som cykelväg genom ett villaområde och bryts sedan av en väg och en skola, för att dyka upp igen som den väg som går ut på golfbanan och sedan försvinner.

Söder om Åhus måste man åka en del på vägkant men sedan kommer ett långt stråk längs bilfria och nästintills bilfria återvändsvägar där vi träffade på flera cyklande barnfamiljer. Över huvud taget har jag aldrig träffat så många utfärdscyklister på en och samma dag som denna tisdag i augusti, och sträckan med dess närhet till badstränder kan utan vidare rekommenderas till den som har barn med sig, förutsatt att man också har med sig en välfylld utflyktskorg. Det går till och med att leda cykeln hela vägen längs stranden förbi ålabodar och genom militärområden med betande får och annat boskap. Vi tog oss på detta sätt rakt genom Friseboda naturreservat genom Ravlunda skjutfält men är det inte mitt i sommaren bör man helst kontrollera på förhand så att det är en dag utan skjutövningar.

Från Haväng och söderut kring Kivik på Österlen finns landets största koncentration av vandrarhem för den som är välplanerad och vill ha det bekvämt, men vi hade den här kvällen turen att kunna övernatta hos en av våra vänner. Därför fortsatte vi söderut från Haväng över Kivik mot Baskemölla, en sträcka som jag inte närmare tänker redogöra för. En praktisk synpunkt är att väg 9 mot Kivik som rekommenderas på Skånes cykelkarta är alldeles för trafikerad men att det inte finns så mycket att välja på, förutom att man kan ta gamla utfartsvägen upp från Kivik och åka ner i samhället i Rörum. Från Rörum finns det sedan en cykelbana längs vägen via Baskemölla mot Simrishamn.

Dag två inleddes med buss till Tomelilla där vi gav oss ut på en dressintur. Att trampa dressin var mycket roligare än jag trodde och sträckan längs Fyledalen är mycket vacker. Man nästan flyger fram över den gamla rälsen, fram till kommungränsen mot Sjöbo där banan är uppriven. Där ser den ut att vara möjlig att vandra på men man kan inte cykla. Inte heller kan man använda dressinturen som utgångspunkt för en vandring då man är skyldig att återställa dressinen. Per Kågesson anser att dressinbanan genom Fyledalen borde rivas upp till förmån för att anlägga en cykelled, och det låter mycket rationellt men efter att ha upplevt det hela vet jag faktiskt inte riktigt vad jag tycker längre.

Från Tomelilla där vi också delade på en pizza blev lösningen buss. Bussturen var intressant och gick igenom flera gamla stationssamhällen men tyvärr kan jag inte redogöra för den för jag somnade så det får Tord kommentera i så fall.
I Sjöbo provianterade vi och köpte goda bakverk på ett Bröderna Anderssons konditori med ett osedvanligt bra sortiment. För övrigt är Sjöbo ett samhälle som det finns nog med fördomar om som det är.

Därefter påbörjade vi en mindre välplanerad tur norrut genom Sjöbo sommarby, över Björka mot Övedslokster och därifrån över Harlösa och Löberöd mot E22 där vi ledde över cyklarna och tog oss till trakten av Snogeröd där vi fricampade.

I Harlösa som en gång i tiden varit en järnvägsknut fanns ett fint gamalt stationshus, och i Snogeröd går vandringsleden Skåneleden längs en gammal järnvägssträckning. Även där är stationen bevarad.

Sträckan Snogeröd-Hörby längs gamla banvallen startar som en stig som löper österut från väg 17 lite öster om rondellen. Stig är det sedan fram till den f.d. järnvägsstationen i Fogdarp som är genuint bevarat inklusive vattentorn för loket. Därefter övergår stigen i en väg som delvis går bredvid banvallen genom ett sjönära villaområde där en del villaägare på ett mer eller mindre lämpligt sätt utnyttjat banvallen för att anlägga parkering för sina bilar. Sträckan sammanfaller med Skåneleden (vandringled). Framme vid campingplatsen vid Ringsjöstrand måste man lämna banvallsträckningen och ta vanlig cykelväg för att kunna korsa E22. Man kommer in i Hörby via ett naturområde där vi på kort tid observerade ett närmast abnormt antal harungar eller möjligvis kaniner som här måste sakna sina naturliga fiender. Sträckan är delvis mycket vacker längs sjön men alltså inte helt genuin banvall, och vi var mycket trötta. Därför tog vi återigen buss hem från Hörby.

På eftermiddagen högläste jag sedan för Tord ett stycke ur Jerome K. Jeromes "Tre män på velociped", en komisk roman från år 1900 som fortfarande kan rekommenderas som god och passande förströelseläsning under cykelturer.

Immeln-Glimåkra, Broby-Knislinge och något om dåliga kartor

2005-08-02T00:30:00.000+02:00

Vi var ute en längre cykeltur i söndags. idén var att undersöka hur det gick att ta sig norrut längs banvallen från Immeln mot Glimåkra, vilket är gammal banvall som enligt kartan är utsatt som en en mindre skogsbilväg, typ traktorväg. men inte räknad som cykelled. För att komma till startpunkten åkte vi banvallssträckningen mellan Kristianstad och Immeln och när vi rastade vid Immeln och passade på att ta ett dopp, stötte vi på en Schweitzisk barnfamilj. De hade med hjälp av den nya Skånecykelkartans norra del hade hittat och tagit samma väg som vi från Kristianstad. och tyckte det var en väldigt fin och vildmarksmässig väg. Det är roligt att se att utländska turister faktiskt tar sig fram till de lokala banvallslederna kring Kristianstad och uppskattar dem. Det är också bra att de åtminstone delvis är med på de nya kartorna.

Det visade sig att banvallen var framkomlig längs hela sträckan förutom just närmast samhällena Immeln och Glimåkra, där det inte var färdigröjt efter stormen i vintras. I Immeln var det ett ganska stort stormfälle efter bara något 100-tal meter men det gick i stället bra att ta byvägen norr om banvallen, och komma in på vägen senare. Även i Glimåkra fick man ta en liten omväg.
Enligt en dam vi träffade var banvallen populär hos ortbefolningen som promenadväg och att cykla på. Sträckans kvalitet varierade mycket, likaså röjningen. Inget träd var flyttat utan att det var absolut nödvändigt och det fanns också bitvis en del lösa pinnar och ett större hål utmärkt med en björkruska. En man som bodde längs vägen berättade att det hade talats om att göra cykelled av sträckingen i 20 år men att det aldrig tycktes hända något, och när man ringde till kommunen för att få hjälp med röjningen av vägen så hänvisade de till markägarna De vet inte själva vad de äger, hävdade han. Mellan Hylta och Sibbhult och var spåret en smal men väl uppkörd stig som användes av traktens mopedister, som nyttjade den i hög fart. Sibbhult verkade vara en håla med väl utvecklad moppekultur. Killarna åkte fram och tillbaka längs samhället i hög fart och stannade och pratade med gänget som samlats vid vägkanten.

Väl framme i Glimåkra tog vi den rätt trafikerade huvudvägen 6 km mot Broby. Vi visste att det pågick anläggning av cykelväg mellan Broby och Hanaskog och hoppades att det skulle vara framkomligt. Det var det men det var väldigt uppgrävt och knöggligt på grund av kabeldragningar och därför trots att det var väldigt brett betydligt mindre roligt att cykla på i dagsläget än stigarna i skogen norröver.
Denna cykelväg som är tänkt att asfalteras kommer aldrig att bli någon bra rekreationsväg. För det ligger den alltför nära en trafikerad väg och landskapet är inte så omväxlande. Men vill man bara komma fram blir det säkert ett bra alternativ.
Från Knislinge tog vi sydost och sedan över Fjälkestad, där vi hanns upp av regnet. Detta är också tråkiga transportsträckor. Den första delen som är 70-90-väg men något mindre trafikerad är av någon anledning skyltad som en del av Sverigeleden för cykel vilket är svårt att förstå.

Vad som dock är ännu svårare att förstå är den nya cykelledskarta för Skåne som kom ut nu i maj 2005. Den är uppdelad i två delar och kan köpas i bokhandeln eller på turistbyråer för 150 kr/styck. Med detta medföljer också en broshyr.

Cykelkartan ser vid närmare påseende ut att vara alltför dåligt genomarbetad. För det första finns det ingen princip för vilka "cykelleder" som finns med eller inte. utan man säger sig ha gått på vad kommunerna velat lyfta fram. Det har fått en del smått absurda konsekvenser

-Man ger inte grundläggande information om vad som är bilfri led och cykelbana och vad som är trafikerat
- Man talar inte om namnet på de regionala cykelleder som finns utan inriktar sig på att lyfta fram ett antal till synes godtyckliga lokala slingor.
- De lokala cykellederna kring Malmö finns inte med, däremot de kring Lund- För Malmös del hänvisar man till kartor man kan köpa på Malmös turistbyrå.
- I broschyren ingår i mycket liten skala vägverkets karta över vad som är cykelbanor och mindre trafikerade vägar i Skåne. Men de uppgifter som finns där är inte integrerade i kartan.
- Man har inte med alla järnvägar, bara vissa, trots att man hänvisar till järnvägar som ett sätt att kunna transportera sin cykel. Dessutom är järnvägar en mycket bra och tydlig orienteringspunkt när man är ute och cyklar.

Ska man vara snäll så kan man säga att broschyren kan fungera som inspiration för vad man kan använda kartan till. Men det ursäktar inte kartans brister. En karta som man betalar såpass mycket för ska ge överblick och kunna användas för planering utan att man nödvändigtvis måste komplettera med fler kartor och broschyrer i en snålt tilltagen packning. Det är desto mer anmärkningsvärt eftersom vare sig kartan eller broshyren innehåller konkret information om vare sig, övernattning, service längs vägen eller ens badplatser. Det enda som är utsatt är turistbyråerna samt gränserna för naturskyddade områden. Dessa är utsatta med linjer av sådan tjocklek och karaktär att de påminner om linjerna för "cykelleder". Dessutom saknas på kartan en vanlig teckenförklaring. Skalan 1:110000 är dock bra och tillräcklig för att man ska kunna cykla efter den.

I broschyren finns slutligen en del råd om vad man ska tänka på när man är ute och cyklar, illustrerat med ett par med ett litet barn som är ute på "cykelsemester", men för att vara ute på cykelsemester är deras utrustning rätt märklig. I stället för att utnyttja befintliga pakethållare bär de varsin i och för sig rätt slak ryggsäck på ryggen. Jag är ingen långfärdscyklist men jag skulle inte kunna tänka mig att lasta för en vanlig eftermiddagstur på det sättet, möjligen skulle det duga för tio minuters cykefärd till tåget. Dessutom tillråds man rusta för punktering genom att ha med sig en lista med telefonnummer till traktens cykelverkstäder - men inte ett vanligt lagningsset.

Allt detta tillsammans gör intryck av ett hastverk som kanske inte märks så väl vid första anblicken men i längden riskerar att skapa frustrationer i stället för att vara ett gott stöd för den som hade tänkt sig cykelsemestra i Skåne.

Grisabanan och något om bloggenren

2005-07-24T23:25:00.000+02:00

I fredags var Tord och jag på en utflykt till Lönsboda. Vi tittade på tjärbränning i skogarna vid Hägghult och hittade på vägen tillbaka en gammal järnväg den sk "Grisabanan" mellan Lönsboda och Björkeröd, som var en smalspårsbana Trots att banan lades ned redan 1935 går det utmärkt att följa åtminstone de delar av banvallen som blivit skogsbilväg, från från riksväg 119 och till det gamla stenbrottet i Björkeröd som är värt att titta på. Vägen är skyltad "Gamla järnvägen".

Har annars ägnat tid åt att orientera mig kring bloggar och bloggande, men tycker det skulle kännas lite dumt att breda ut mig alltför mycket över det här. Det påminner mig alltför mycket om min första hemsida från 1997 med dess länkar till sökmotorer.
Nyttan med detta var att jag själv fick ett begrepp om deras respektive söksyntax vilken skiljde sig betydligt mer än sökmaskiner idag men det finns idag alltför många bloggar om bloggar och bloggande för att jag också ska ägna mig åt det.

Samtidigt kan jag inte undgå att intressera jag mig mycket för bloggen som fenomem, på samma sätt som jag tidigare intressat mig för communityn, diskussionforum och i någon mån elektroniska nyhetsbrev. Det handlar om en utveckling av olika genrer, men bloggen är intressant för att den i någon mån bygger mera på det oväntade.

Går i morgon tillbaka till mitt vanliga jobb i morgon efter en månad på folkbibliotek.

Ny hobby: Att leta banvallar och banvallscykling

2005-07-13T22:38:00.000+02:00

Ett av mina och min sambo Tords gemensamma intressen sedan en tid tillbaka är banvallscykling och att leta upp gamla banvallar. Det finns flera anledningar till detta.

En fördel med att cykla just gamla banvallar är att tåg sällan gör särkilt branta stigningar och därför finns det inte så mycket branta backar på en banvall.

Ett annat skäl att cykla på banvall är att man kan få se landskapet ur en helt annan vinkel och hitta andra miljöer än om man cyklar på vanliga vägar. Gamla banvallar som är anpassade till cykling är dessutom helt bilfria vilket är en klar fördel. Man kan cykla bredvid varandra, ta med barn utan att vara orolig om det är aktuellt, och är man dessutom kulturhistoriskt intresserad av tåg och gamla järnvägar är valet givet.

Det finns en banvall som marknadsförs som cykelled den sk Banvallsleden.
Det rör sig om en lång sträcka önda från Halmstad till Karlshamn, dock är inte mer än 50 % på banvall. Detta hör enligt en turistbyråtjänsteman som jag har haft kontakt med om att banvallarna en tid efter att trafiken har upphört går tillbaka till de ursprungliga ägarna som kan välja att använda marken till annat.
Detta är särskilt markant i rika jordbruksbygder där man helt sonika plöjer upp banvallarna igen så att det blir ytterst svårt att hitta mer än marginella spår i landskapet. I samband med den kraftiga stormen Gudrun som orsakade mycket förödelse och trädfällning just i Småland så har denna banvallsled enligt Smålandsposten fått stänga under sommaren 2005 och man har delvis få dra om leden.

Förutom denna turistsatsning finns de två enskilda kommuner som är i särklass vad det gäller cyklingsbara banvallar inom kommungränsen. Dessa är Kristianstad där jag är bosatt och Ulricehamn. Båda dessa orter har varit knutpunkter i ett större järnvägssystem som nu är nedlagt. Den stora skillanden är att Ulricehamn banvallscykelnät är mer påkostat och Kristianstads mer genuint.

I Ulricehamn är lederna asfalterade och det går i dagsläget att cykla mellan flera större orter, från Borås till Falköping via Ulricehamn längs dessa leder.
Projekthemsidan om den sk Västerhavsleden är dock föråldrad men mer information finns på lokalt anslagna kartor, I en broschyr utgiven av vägverket och hos turistbyrån i Ulricehamn.

Jag har dock personligen svårt att se poängen med att asfaltera banvallarna och tycker att cykling på grus ger en mer genuin gänsla.

På Kristianstad kommuns hemsida finns beskrivningar över banvallsträckorna mellan Kristianstad och Immeln, Kristianstad och Maglehem, samt sträckan via Tollarp över Linderödsåsten samt i vilket skick de är. På kommunens cykelkarta som kan rekvireras från turistbyrån finns banvallssträckorna inritade. Så dock inte den del som ligger utanför kommunegränsen. Leden är cyklingsbar över hela Linderödsåsen och fram till Snogeröd som ligger strax öster om Eslöv.

Av dessa är Kristianstad-Immeln en riktig sommarsträcka med flera badplatser intill vägen, sträckan Kristianstad-Maglehem över Everöd och Degeberga intressant och kultur- och naturmässigt varierat och sträckan mot Tollarp-Snogeröd som jag inte har cyklat i sin helhet något mer kuperad väster om Tollarp. Sträckorna runt Ulricehamn har vi inte cyklat än utan bara rekat under en biltur.

Om man vill hitta fler banvallar att cykla på finns tre viktiga verktyg
- Järnvägslitteratur
Vi har Svenska järnvägsklubbens Järnvägsdata 1999 som går att beställa från Svenska Järnvägsklubben för 75 kr. Är man ute efter att undersöka någon speciell järnväg så finns järnvägslitteratur ofta på biblioteken, och ofta mycket information om enskilda banors historia upplagt av entusiaster på nätet.
- Plan för svenska cykelrekrationsvägar. (pdf)
Denna sammanställning av Per Kågesson över de svenska nedlagda järnvägarnas användbarhet
för att anlägga cykelvägar på är också ett användbart verktyg för att se vad som kan vara vettigt att leta efter. Hela luntan är tjock så det bästa är att söka fram just det man vill ha.
- Kartor
Det är bra om man också har en gammal karta där man kan se banans sträckning. I annat fall så gäller att kartan bör vara detaljerad för att kunna se ev stigar som följer den gamla järnvägssträckning. Ekonomikartor kan också vara användbarta.
Hur mycket energi man ska lägga på detta beror på vad man i första hand är intresserad av. Att hitta spår i landskapet eller av järnvägar över huvud taget eller att hitta en sträcka, kort eller lång, som det är möjligt att ta sig fram på.

Allmänna bra sidor att leta vidare på är Föreningen bilfria leder, Svenska cykelsällskapet och Järnväg.net.

Denna blogg, mina webbplatser och bloggen som genre.

2005-07-08T02:27:00.000+02:00

Bloggande är svårt som genre. Detta är ett försök av flera att spegla olika funderingar jag har om ämnen som är av mer allmänt intresse än mitt eget omedelbara vardagsliv.
Det vore förstås enklare om jag kunde hålla mig till en sak, men det gör jag redan i andra sammanhang.

Detta är mina övriga webbprojekt:

Folkrörelser och protester
som jag gör tillsammans med Tord Björk och Jan Wiklund i Folkrörelsestudiegruppen.
Det är en hemsida där vi samlar texter om folkrörelser i historien, nu och i framtiden.
Hemsidan har drivits sedan 1998.

Nordiska communityguiden
Mitt eget projekt där jag listar framförallt svenska men också en del norska, danska och finlandssvenska communityn på internet. Sidan har funnits sedan 2002.

Dessutom har jag i olika perioder haft personliga hemsidor, och ansvarat för hemsidor för föreningar och tillfälliga kampanjer samt vid några av mina arbetsplatser.

Det svåra med bloggandet som genre är att det är linjärt kronologiskt och att det pågår i nutid. Det finns ingen förplanerad disposition av texten, innehållet är ojämnt och den tid som förflyter mellan två bloggtillfällen kan ha gjort det förra inlägget ointressant.

Ändå gör jag ett ytterligare försök, för att se om min egen blogg kanske kan få mer liv än de kollektiva projekt jag har försökt få igång, och de hemsidor jag inte hinner uppdatera.

Test

2005-01-03T01:09:00.000+01:00