Det finns julbudskap och det finns julbudskap. I lokaltidningen Kristianstadsbladet rådde dagen före julafton oginhetens, egoismens och snålhetens budskap.
På ledarsidan kunde man läsa om nödvändigheten av ett "köpevangelium" och om att konsumera mycket för att behålla välståndet.
Denna slutsats är i och för sig inte originell. Det märkliga här är sammanhanget och valet av tidpunkt.
På nyhetsplats dagen före julafton så återfinns även en artikel som vars huvudbudskap är att vi absolut inte ska ge bort något till vissa. Det är en artikel om tiggare som för mig framstår som ett mer eller mindre rasistiskt hopkok av polisuppgifter och allmänna fördomar. Bakgrunden är att det under de senaste veckorna dykt upp en ny grupp tiggare och gatumusikanter i Kristianstad.
I artikeln beskrivs tiggarna som oförtjänta personer som inte nöjer sig med mat, utan ska ha pengar. Det görs heller inget försök till seriös bakgrundsbeskrivning och ingen skillnad görs heller i artikeln mellan att tigga eller att spela dragspel.
Man kan gott ha synpunkter på tiggare och tiggeri eller just dessa tiggare. Men man bör också fråga sig vilka signaler ges i en artikel kring detta ämne. En bra journalistik med ambitionen att ge en begriplig och rättvisande skildring av de nya tiggarna hade gått mer på djupet i frågan varför de är här och fler röster hade varit redovisade.
Konsekvensen av sådana artiklar som den i Kristianstadsbladet blir bara att det spär på allmänhetens förakt för svaghet och för människor som det har gått illa för.
Kristianstad hade redan innan dessa tiggare kom hit både gatumusikanter och folk som tiggde. Också dessa människor riskerar att drabbas av den här typen av angrepp från lokaltidningen.
I kombination med varandra så tecknar ledaren som uppmanar folk att köpa mindre och nyhetsartikeln som säger att vi ska ge bort mindre ett besynnerligt julbudskap. Detta alldeles oavsett hur det förhåller sig med precis dessa tiggare.
Men efter att ha följt tidningen under hösten har jag blivit alltmer övertygad av att det inte är sista gången jag ser Kristianstadsbladet skriva underliga saker. Jag hoppas få återkomma till detta nästa år.
2006-12-14
Sak och person och den obligatoriska bloggposten om bloggande
Jag sade när jag en gång startade den här bloggen att jag inte ska skriva om mitt eget bloggande. Navelskåderi kring den egna skrivprocessen är möjligtvis intressant för dem som bloggar själva - inte för andra. Men eftersom jag inte har skrivit något om själva bloggandet sen dess så.
Tog en sen kvällsfika i måndags och slog på ett program på TV som heter Kobra - ett av alla dessa blandade kulturmagasin som sänds i public service-TV, och då råkade det vara ett reportage om bloggande.
Redaktionen tycktes ha bestämt sig för att bloggande rör sig om offentliga dagböcker, och man hade också ett inslag om en trend i USA där folk träffas för att läsa upp sina dagböcker offentligt. Undrar just om det skulle gå hem i Kristianstad?
Det är klart att det finns bloggar som är offentliga dagböcker men det finns också en hemsk massa bloggar som inte är dagböcker. Och eftersom jag är intresserad av bloggande som någon slags offentlighet så är jag i allmänhet inte så intresserad av rena dagboksbloggar.
I det här programmet jag talar om sade en kvinna som hette Katarina Ramqvist att när det privata blir offentligt kommer det alltid att gynna de marginaliserade.
Jag tror inte att hon har rätt. Ska man ha råd att vara privat i det offentliga så gäller det att ha ett lämpligt och välpaketerat privatliv som passar den offentliga bilden av vem man bör vara. När det privata blir offentligt finns det en risk att det missgynnar alla människor som lever ett annat liv än de vill, därför då tvingas de välja att ännu starkare hävda en fasad som riskerar att befästa en livslögn, ta avstånd från sig själva att erkänna sig som offer eller misslyckade. När det privata blir offentligt så vandrar betraktaren som konsumerar bitar av andras liv mellan socialpornografi och moraliskt fördömande. Det gäller allt från brottsoffer till dokusåpastjärnor och politiker.
När alla människor inklusive toppolitiker som vi har valt för att utföra vissa specifika uppgifter förväntas "bjuda på sig själva" och "vara lite personliga" så är det ett uttryck för en relativisering av den offentliga rollen Det handlar också om att det fokuseras alltför mycket på den här personen, inklusive irrelevanta uppgifter som inte har med vederbörandes insatser att göra. Att hålla på sin integritet exempelvis på det sätt som Laila Freivalds försökte göra är inte modernt.
Det är klart att det personliga är politiskt, att hur vi väljer att leva vårt vardagsliv är politiskt och att många frågor diskuteras bäst med stöd i vardagliga erfarenheter.
Men när gränserna mellan vad som är privat och offentligt suddas ut, så försämras också i någon mån människors förmåga att skilja mellan sak och person. Och det är det som är det allvarliga. Även mina ovänner kan har rätt. Även en person som lever på ett annat sätt än jag, har andra värderingar och andra intressen kan ha rätt i sak. Och för mig ter sig ett samhälle där man ser mer till person än till sak som en tillbakagång.
Därför är min blogg inte privat. Den är offentlig.
Tog en sen kvällsfika i måndags och slog på ett program på TV som heter Kobra - ett av alla dessa blandade kulturmagasin som sänds i public service-TV, och då råkade det vara ett reportage om bloggande.
Redaktionen tycktes ha bestämt sig för att bloggande rör sig om offentliga dagböcker, och man hade också ett inslag om en trend i USA där folk träffas för att läsa upp sina dagböcker offentligt. Undrar just om det skulle gå hem i Kristianstad?
Det är klart att det finns bloggar som är offentliga dagböcker men det finns också en hemsk massa bloggar som inte är dagböcker. Och eftersom jag är intresserad av bloggande som någon slags offentlighet så är jag i allmänhet inte så intresserad av rena dagboksbloggar.
I det här programmet jag talar om sade en kvinna som hette Katarina Ramqvist att när det privata blir offentligt kommer det alltid att gynna de marginaliserade.
Jag tror inte att hon har rätt. Ska man ha råd att vara privat i det offentliga så gäller det att ha ett lämpligt och välpaketerat privatliv som passar den offentliga bilden av vem man bör vara. När det privata blir offentligt finns det en risk att det missgynnar alla människor som lever ett annat liv än de vill, därför då tvingas de välja att ännu starkare hävda en fasad som riskerar att befästa en livslögn, ta avstånd från sig själva att erkänna sig som offer eller misslyckade. När det privata blir offentligt så vandrar betraktaren som konsumerar bitar av andras liv mellan socialpornografi och moraliskt fördömande. Det gäller allt från brottsoffer till dokusåpastjärnor och politiker.
När alla människor inklusive toppolitiker som vi har valt för att utföra vissa specifika uppgifter förväntas "bjuda på sig själva" och "vara lite personliga" så är det ett uttryck för en relativisering av den offentliga rollen Det handlar också om att det fokuseras alltför mycket på den här personen, inklusive irrelevanta uppgifter som inte har med vederbörandes insatser att göra. Att hålla på sin integritet exempelvis på det sätt som Laila Freivalds försökte göra är inte modernt.
Det är klart att det personliga är politiskt, att hur vi väljer att leva vårt vardagsliv är politiskt och att många frågor diskuteras bäst med stöd i vardagliga erfarenheter.
Men när gränserna mellan vad som är privat och offentligt suddas ut, så försämras också i någon mån människors förmåga att skilja mellan sak och person. Och det är det som är det allvarliga. Även mina ovänner kan har rätt. Även en person som lever på ett annat sätt än jag, har andra värderingar och andra intressen kan ha rätt i sak. Och för mig ter sig ett samhälle där man ser mer till person än till sak som en tillbakagång.
Därför är min blogg inte privat. Den är offentlig.
2006-12-10
Eventuell bloggflytt och Wordpress
Funderar starkt över att flytta den här bloggen men kan inte riktigt bestämma mig. Kanske borde jag nöja mig med att gå över till Google Beta och byta design? Vore intressant att veta om någon har lyckat konvertera sina inlägg in i Wordpress utan att få å, ä ö - problem?
2006-12-09
Optimism, pessimism och livssyn
"Optimisten tror att den värld vi nu lever i är den bästa möjliga och pessimisten fruktar att det är sant."
Detta är ett citat av James Branch Cabell som var en tidig amerikansk fantasyförfattare. I original: "The optimist proclaims that we live in the best of all possible worlds; and the pessimist fears this is true." ur The Silver Stallion.
Vad finns det då för anledningar att vara optimistisk eller pessimistisk? Själv är jag pessimist när det gäller samhällsutvecklingen. När man ser på klimatförsämringar och miljöförstöring, orättvisor i världen, krig och konflikter och utvecklingen mot ett hårdare samhälle så tycks det barka rakt åt helvete. Däremot är jag optimist när det gäller människan . Jag tror inte att människans handlande är förutbestämt, däremot lever vi i ett samhällsystem som är uppbyggt på ett sånt sätt att det är väldigt svårt att handla så att det gynnar människor och natur även om man vill. Hur det ska gå med orättvisorna, klimatförändringarna och miljön blir sedan än ojämn kamp med dåliga odds, men det finns fortfarande människor som kämpar för en bättre värld, och då finns det ändå någonstans ett hopp.
Andra som hittat detta citat:
Ordspråk - Flors samling
Vad alla borde veta - Fredrik Haglund
The Sweb Stefan Kulldorfs ordspråkssamling
Ordspråk och talesätt, Jakob Svensson
Detta är ett citat av James Branch Cabell som var en tidig amerikansk fantasyförfattare. I original: "The optimist proclaims that we live in the best of all possible worlds; and the pessimist fears this is true." ur The Silver Stallion.
Vad finns det då för anledningar att vara optimistisk eller pessimistisk? Själv är jag pessimist när det gäller samhällsutvecklingen. När man ser på klimatförsämringar och miljöförstöring, orättvisor i världen, krig och konflikter och utvecklingen mot ett hårdare samhälle så tycks det barka rakt åt helvete. Däremot är jag optimist när det gäller människan . Jag tror inte att människans handlande är förutbestämt, däremot lever vi i ett samhällsystem som är uppbyggt på ett sånt sätt att det är väldigt svårt att handla så att det gynnar människor och natur även om man vill. Hur det ska gå med orättvisorna, klimatförändringarna och miljön blir sedan än ojämn kamp med dåliga odds, men det finns fortfarande människor som kämpar för en bättre värld, och då finns det ändå någonstans ett hopp.
Andra som hittat detta citat:
Ordspråk - Flors samling
Vad alla borde veta - Fredrik Haglund
The Sweb Stefan Kulldorfs ordspråkssamling
Ordspråk och talesätt, Jakob Svensson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)