I fredags var Tord och jag på en utflykt till Lönsboda. Vi tittade på tjärbränning i skogarna vid Hägghult och hittade på vägen tillbaka en gammal järnväg den sk "Grisabanan" mellan Lönsboda och Björkeröd, som var en smalspårsbana Trots att banan lades ned redan 1935 går det utmärkt att följa åtminstone de delar av banvallen som blivit skogsbilväg, från från riksväg 119 och till det gamla stenbrottet i Björkeröd som är värt att titta på. Vägen är skyltad "Gamla järnvägen".
Har annars ägnat tid åt att orientera mig kring bloggar och bloggande, men tycker det skulle kännas lite dumt att breda ut mig alltför mycket över det här. Det påminner mig alltför mycket om min första hemsida från 1997 med dess länkar till sökmotorer.
Nyttan med detta var att jag själv fick ett begrepp om deras respektive söksyntax vilken skiljde sig betydligt mer än sökmaskiner idag men det finns idag alltför många bloggar om bloggar och bloggande för att jag också ska ägna mig åt det.
Samtidigt kan jag inte undgå att intressera jag mig mycket för bloggen som fenomem, på samma sätt som jag tidigare intressat mig för communityn, diskussionforum och i någon mån elektroniska nyhetsbrev. Det handlar om en utveckling av olika genrer, men bloggen är intressant för att den i någon mån bygger mera på det oväntade.
Går i morgon tillbaka till mitt vanliga jobb i morgon efter en månad på folkbibliotek.
2005-07-24
2005-07-13
Ny hobby: Att leta banvallar och banvallscykling
Ett av mina och min sambo Tords gemensamma intressen sedan en tid tillbaka är banvallscykling och att leta upp gamla banvallar. Det finns flera anledningar till detta.
En fördel med att cykla just gamla banvallar är att tåg sällan gör särkilt branta stigningar och därför finns det inte så mycket branta backar på en banvall.
Ett annat skäl att cykla på banvall är att man kan få se landskapet ur en helt annan vinkel och hitta andra miljöer än om man cyklar på vanliga vägar. Gamla banvallar som är anpassade till cykling är dessutom helt bilfria vilket är en klar fördel. Man kan cykla bredvid varandra, ta med barn utan att vara orolig om det är aktuellt, och är man dessutom kulturhistoriskt intresserad av tåg och gamla järnvägar är valet givet.
Det finns en banvall som marknadsförs som cykelled den sk Banvallsleden.
Det rör sig om en lång sträcka önda från Halmstad till Karlshamn, dock är inte mer än 50 % på banvall. Detta hör enligt en turistbyråtjänsteman som jag har haft kontakt med om att banvallarna en tid efter att trafiken har upphört går tillbaka till de ursprungliga ägarna som kan välja att använda marken till annat.
Detta är särskilt markant i rika jordbruksbygder där man helt sonika plöjer upp banvallarna igen så att det blir ytterst svårt att hitta mer än marginella spår i landskapet. I samband med den kraftiga stormen Gudrun som orsakade mycket förödelse och trädfällning just i Småland så har denna banvallsled enligt Smålandsposten fått stänga under sommaren 2005 och man har delvis få dra om leden.
Förutom denna turistsatsning finns de två enskilda kommuner som är i särklass vad det gäller cyklingsbara banvallar inom kommungränsen. Dessa är Kristianstad där jag är bosatt och Ulricehamn. Båda dessa orter har varit knutpunkter i ett större järnvägssystem som nu är nedlagt. Den stora skillanden är att Ulricehamn banvallscykelnät är mer påkostat och Kristianstads mer genuint.
I Ulricehamn är lederna asfalterade och det går i dagsläget att cykla mellan flera större orter, från Borås till Falköping via Ulricehamn längs dessa leder.
Projekthemsidan om den sk Västerhavsleden är dock föråldrad men mer information finns på lokalt anslagna kartor, I en broschyr utgiven av vägverket och hos turistbyrån i Ulricehamn.
Jag har dock personligen svårt att se poängen med att asfaltera banvallarna och tycker att cykling på grus ger en mer genuin gänsla.
På Kristianstad kommuns hemsida finns beskrivningar över banvallsträckorna mellan Kristianstad och Immeln, Kristianstad och Maglehem, samt sträckan via Tollarp över Linderödsåsten samt i vilket skick de är. På kommunens cykelkarta som kan rekvireras från turistbyrån finns banvallssträckorna inritade. Så dock inte den del som ligger utanför kommunegränsen. Leden är cyklingsbar över hela Linderödsåsen och fram till Snogeröd som ligger strax öster om Eslöv.
Av dessa är Kristianstad-Immeln en riktig sommarsträcka med flera badplatser intill vägen, sträckan Kristianstad-Maglehem över Everöd och Degeberga intressant och kultur- och naturmässigt varierat och sträckan mot Tollarp-Snogeröd som jag inte har cyklat i sin helhet något mer kuperad väster om Tollarp. Sträckorna runt Ulricehamn har vi inte cyklat än utan bara rekat under en biltur.
Om man vill hitta fler banvallar att cykla på finns tre viktiga verktyg
- Järnvägslitteratur
Vi har Svenska järnvägsklubbens Järnvägsdata 1999 som går att beställa från Svenska Järnvägsklubben för 75 kr. Är man ute efter att undersöka någon speciell järnväg så finns järnvägslitteratur ofta på biblioteken, och ofta mycket information om enskilda banors historia upplagt av entusiaster på nätet.
- Plan för svenska cykelrekrationsvägar. (pdf)
Denna sammanställning av Per Kågesson över de svenska nedlagda järnvägarnas användbarhet
för att anlägga cykelvägar på är också ett användbart verktyg för att se vad som kan vara vettigt att leta efter. Hela luntan är tjock så det bästa är att söka fram just det man vill ha.
- Kartor
Det är bra om man också har en gammal karta där man kan se banans sträckning. I annat fall så gäller att kartan bör vara detaljerad för att kunna se ev stigar som följer den gamla järnvägssträckning. Ekonomikartor kan också vara användbarta.
Hur mycket energi man ska lägga på detta beror på vad man i första hand är intresserad av. Att hitta spår i landskapet eller av järnvägar över huvud taget eller att hitta en sträcka, kort eller lång, som det är möjligt att ta sig fram på.
Allmänna bra sidor att leta vidare på är Föreningen bilfria leder, Svenska cykelsällskapet och Järnväg.net.
En fördel med att cykla just gamla banvallar är att tåg sällan gör särkilt branta stigningar och därför finns det inte så mycket branta backar på en banvall.
Ett annat skäl att cykla på banvall är att man kan få se landskapet ur en helt annan vinkel och hitta andra miljöer än om man cyklar på vanliga vägar. Gamla banvallar som är anpassade till cykling är dessutom helt bilfria vilket är en klar fördel. Man kan cykla bredvid varandra, ta med barn utan att vara orolig om det är aktuellt, och är man dessutom kulturhistoriskt intresserad av tåg och gamla järnvägar är valet givet.
Det finns en banvall som marknadsförs som cykelled den sk Banvallsleden.
Det rör sig om en lång sträcka önda från Halmstad till Karlshamn, dock är inte mer än 50 % på banvall. Detta hör enligt en turistbyråtjänsteman som jag har haft kontakt med om att banvallarna en tid efter att trafiken har upphört går tillbaka till de ursprungliga ägarna som kan välja att använda marken till annat.
Detta är särskilt markant i rika jordbruksbygder där man helt sonika plöjer upp banvallarna igen så att det blir ytterst svårt att hitta mer än marginella spår i landskapet. I samband med den kraftiga stormen Gudrun som orsakade mycket förödelse och trädfällning just i Småland så har denna banvallsled enligt Smålandsposten fått stänga under sommaren 2005 och man har delvis få dra om leden.
Förutom denna turistsatsning finns de två enskilda kommuner som är i särklass vad det gäller cyklingsbara banvallar inom kommungränsen. Dessa är Kristianstad där jag är bosatt och Ulricehamn. Båda dessa orter har varit knutpunkter i ett större järnvägssystem som nu är nedlagt. Den stora skillanden är att Ulricehamn banvallscykelnät är mer påkostat och Kristianstads mer genuint.
I Ulricehamn är lederna asfalterade och det går i dagsläget att cykla mellan flera större orter, från Borås till Falköping via Ulricehamn längs dessa leder.
Projekthemsidan om den sk Västerhavsleden är dock föråldrad men mer information finns på lokalt anslagna kartor, I en broschyr utgiven av vägverket och hos turistbyrån i Ulricehamn.
Jag har dock personligen svårt att se poängen med att asfaltera banvallarna och tycker att cykling på grus ger en mer genuin gänsla.
På Kristianstad kommuns hemsida finns beskrivningar över banvallsträckorna mellan Kristianstad och Immeln, Kristianstad och Maglehem, samt sträckan via Tollarp över Linderödsåsten samt i vilket skick de är. På kommunens cykelkarta som kan rekvireras från turistbyrån finns banvallssträckorna inritade. Så dock inte den del som ligger utanför kommunegränsen. Leden är cyklingsbar över hela Linderödsåsen och fram till Snogeröd som ligger strax öster om Eslöv.
Av dessa är Kristianstad-Immeln en riktig sommarsträcka med flera badplatser intill vägen, sträckan Kristianstad-Maglehem över Everöd och Degeberga intressant och kultur- och naturmässigt varierat och sträckan mot Tollarp-Snogeröd som jag inte har cyklat i sin helhet något mer kuperad väster om Tollarp. Sträckorna runt Ulricehamn har vi inte cyklat än utan bara rekat under en biltur.
Om man vill hitta fler banvallar att cykla på finns tre viktiga verktyg
- Järnvägslitteratur
Vi har Svenska järnvägsklubbens Järnvägsdata 1999 som går att beställa från Svenska Järnvägsklubben för 75 kr. Är man ute efter att undersöka någon speciell järnväg så finns järnvägslitteratur ofta på biblioteken, och ofta mycket information om enskilda banors historia upplagt av entusiaster på nätet.
- Plan för svenska cykelrekrationsvägar. (pdf)
Denna sammanställning av Per Kågesson över de svenska nedlagda järnvägarnas användbarhet
för att anlägga cykelvägar på är också ett användbart verktyg för att se vad som kan vara vettigt att leta efter. Hela luntan är tjock så det bästa är att söka fram just det man vill ha.
- Kartor
Det är bra om man också har en gammal karta där man kan se banans sträckning. I annat fall så gäller att kartan bör vara detaljerad för att kunna se ev stigar som följer den gamla järnvägssträckning. Ekonomikartor kan också vara användbarta.
Hur mycket energi man ska lägga på detta beror på vad man i första hand är intresserad av. Att hitta spår i landskapet eller av järnvägar över huvud taget eller att hitta en sträcka, kort eller lång, som det är möjligt att ta sig fram på.
Allmänna bra sidor att leta vidare på är Föreningen bilfria leder, Svenska cykelsällskapet och Järnväg.net.
2005-07-08
Denna blogg, mina webbplatser och bloggen som genre.
Bloggande är svårt som genre. Detta är ett försök av flera att spegla olika funderingar jag har om ämnen som är av mer allmänt intresse än mitt eget omedelbara vardagsliv.
Det vore förstås enklare om jag kunde hålla mig till en sak, men det gör jag redan i andra sammanhang.
Detta är mina övriga webbprojekt:
Folkrörelser och protester
som jag gör tillsammans med Tord Björk och Jan Wiklund i Folkrörelsestudiegruppen.
Det är en hemsida där vi samlar texter om folkrörelser i historien, nu och i framtiden.
Hemsidan har drivits sedan 1998.
Nordiska communityguiden
Mitt eget projekt där jag listar framförallt svenska men också en del norska, danska och finlandssvenska communityn på internet. Sidan har funnits sedan 2002.
Dessutom har jag i olika perioder haft personliga hemsidor, och ansvarat för hemsidor för föreningar och tillfälliga kampanjer samt vid några av mina arbetsplatser.
Det svåra med bloggandet som genre är att det är linjärt kronologiskt och att det pågår i nutid. Det finns ingen förplanerad disposition av texten, innehållet är ojämnt och den tid som förflyter mellan två bloggtillfällen kan ha gjort det förra inlägget ointressant.
Ändå gör jag ett ytterligare försök, för att se om min egen blogg kanske kan få mer liv än de kollektiva projekt jag har försökt få igång, och de hemsidor jag inte hinner uppdatera.
Det vore förstås enklare om jag kunde hålla mig till en sak, men det gör jag redan i andra sammanhang.
Detta är mina övriga webbprojekt:
Folkrörelser och protester
som jag gör tillsammans med Tord Björk och Jan Wiklund i Folkrörelsestudiegruppen.
Det är en hemsida där vi samlar texter om folkrörelser i historien, nu och i framtiden.
Hemsidan har drivits sedan 1998.
Nordiska communityguiden
Mitt eget projekt där jag listar framförallt svenska men också en del norska, danska och finlandssvenska communityn på internet. Sidan har funnits sedan 2002.
Dessutom har jag i olika perioder haft personliga hemsidor, och ansvarat för hemsidor för föreningar och tillfälliga kampanjer samt vid några av mina arbetsplatser.
Det svåra med bloggandet som genre är att det är linjärt kronologiskt och att det pågår i nutid. Det finns ingen förplanerad disposition av texten, innehållet är ojämnt och den tid som förflyter mellan två bloggtillfällen kan ha gjort det förra inlägget ointressant.
Ändå gör jag ett ytterligare försök, för att se om min egen blogg kanske kan få mer liv än de kollektiva projekt jag har försökt få igång, och de hemsidor jag inte hinner uppdatera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)