Har nu listat svenska och nordiska communityn i fyra år samt nu även diskussionsforum.
Bland ett större antal communityn och forum jag gått igenom har jag nu utsett bästa communityn 2006. Utgångspunkten denna gång är inte att det ska vara bra communityn för alla människor utan att de är en central och bra mötesplats inom sitt område.
Här är de communityn som jag vill lyfta fram som de bästa i Sverige år 2006.
1. Qruiser
Community för homosexuella. En oundgänglig oas för sin målgrupp.
2. Sockerdricka
Community för folk som tycker om att skriva. Gör en insats för att fler kan publicera sig.
3. Fotosidan
Community om fotografering. Har gett rum till både amatörer och professionella att
utvecklas i sitt fotograferande.
4. Bike
Community för motorcykelentusiaster. Har integrerat mopedisterna i gemenskapen och tagit dem på allvar.
5. Zoonen
Community om djur. En trygg och säker diskussionsplats om djur för barn.
6. Catahya
Community om fantasy och lajv. Ett demokratiskt, föreningsstyrt community som ger kunskap och släpper loss kreativitet.
7. Frizon
Moderata ungdomsförbundets community har hög tolerans mot medlemmar från olika politiska inriktningar.
8. Potatisstan
Community för ungdomar i Alingsås. Är ett välskött lokalt community för ungdomar som inte bygger på anonymitet.
9. Kampsport.se
Community om kampsport. Ger ett högt betyg till dessa idrotters fostrande inverkan.
Hög tolerans och hjälpsamma medlemmar.
10.99mac
Maccommunity. Ger ett gott stöd till dem som vill pröva ett alternativ till Microsoft.
Denna lista finns också publicerad som:
Bästa communityn 2006 på Internetliv.se
Bästa community i topplista på Kax
2006-10-28
2006-10-24
Oroande svalt intresse för kärnkraftens säkerhet
Den allvarliga incident som inträffade i kärnkraftverket i Forsmark i somras, när delar av säkerhetssystemet slogs ut, har gett stort genklang i den utländska debatten. Enligt Miljöförbundet Jordens Vänner (MJV) vore nödstoppet i Forsmark ett skäl att ta nästa steg i kärnkraftsavvecklingen - genom att aldrig starta verket på nytt. Den 28 september fick Forsmark dock åter klartecken att köra.
Några veckor före valet skickade MJV tillsammans med Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapenut en enkät till de sittande riksdagsmännen. Endast 56 riksdagsmän svarade. Riksdagsmännen tillfrågades bland annat om hur de tänkte arbeta för att säkerheten skulle bli maximal vid de befintliga verken, och det vanligaste svaret var att man var beredd att tillsätta en utredning. Ganska många uttryckte också förtroende för SSI och kontrollmyndigheterna i ett läge där det var uppenbart att den kontroll man hade haft inte varit tillräcklig.
Centerpartiets uppgörelse med den borgerliga alliansen, och i synnerhet då folkpartiet som vill bygga ut kärnkraften, innebär nu ett minst 4-årigt moratorium för den avveckling av kärnkraften som påbörjats genom stängningen av Barsebäck. Detta är djupt beklagligt. Sverige är det land i världen som har mest kärnkraft per invånare men ingalunda ett som saknar andra möjligheter till energiproduktion. Även om det fortfarande krävs omfattande investeringar och delvis nya metoder för utnyttjande av sol, vind och biobränslen, så har vi exempelvis en stor energiresurs i våra befintliga vattenkraftverk. Den bästa ersättningen för kärnkraften är den energi som kan sparas bort.
Vid tiden för kärnkraftsomröstningen 1980 var kunskapen hos allmänheten om kärnkraften och dess konsekvenser mycket större än idag. Nu talar vissa om att det har gått "så lång tid" att det skulle behövas en ny omröstning för att opinionen har ändrat uppfattning. Om Sveriges regering med stort folkligt stöd inte kan fatta ett beslut som äger giltighet i 25 år hur ska man då kunna fatta ett som har betydelse i de 100 000 år det högaktiva avfallet måste hållas undan för människor? Och är det verkligen rimligt att man kan ändra detta under en enda mandatperiod?
Enkäten till riksdagsmännen skickades ut mitt i en valrörelse inte långt efter att det inträffat en incident som lätt hade kunnat leda till en allvarlig kärnkraftsolycka. Att det i det läget är ett så svalt intresse bland landets politiker är djupt oroande. Miljörörelsen har all anledning att följa upp hur den nyvalda riksdagen tänker hantera frågan om kärnkraften.
Louise Pettersson
(Även publicerad som ledare i Miljötidningen)
Några veckor före valet skickade MJV tillsammans med Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapenut en enkät till de sittande riksdagsmännen. Endast 56 riksdagsmän svarade. Riksdagsmännen tillfrågades bland annat om hur de tänkte arbeta för att säkerheten skulle bli maximal vid de befintliga verken, och det vanligaste svaret var att man var beredd att tillsätta en utredning. Ganska många uttryckte också förtroende för SSI och kontrollmyndigheterna i ett läge där det var uppenbart att den kontroll man hade haft inte varit tillräcklig.
Centerpartiets uppgörelse med den borgerliga alliansen, och i synnerhet då folkpartiet som vill bygga ut kärnkraften, innebär nu ett minst 4-årigt moratorium för den avveckling av kärnkraften som påbörjats genom stängningen av Barsebäck. Detta är djupt beklagligt. Sverige är det land i världen som har mest kärnkraft per invånare men ingalunda ett som saknar andra möjligheter till energiproduktion. Även om det fortfarande krävs omfattande investeringar och delvis nya metoder för utnyttjande av sol, vind och biobränslen, så har vi exempelvis en stor energiresurs i våra befintliga vattenkraftverk. Den bästa ersättningen för kärnkraften är den energi som kan sparas bort.
Vid tiden för kärnkraftsomröstningen 1980 var kunskapen hos allmänheten om kärnkraften och dess konsekvenser mycket större än idag. Nu talar vissa om att det har gått "så lång tid" att det skulle behövas en ny omröstning för att opinionen har ändrat uppfattning. Om Sveriges regering med stort folkligt stöd inte kan fatta ett beslut som äger giltighet i 25 år hur ska man då kunna fatta ett som har betydelse i de 100 000 år det högaktiva avfallet måste hållas undan för människor? Och är det verkligen rimligt att man kan ändra detta under en enda mandatperiod?
Enkäten till riksdagsmännen skickades ut mitt i en valrörelse inte långt efter att det inträffat en incident som lätt hade kunnat leda till en allvarlig kärnkraftsolycka. Att det i det läget är ett så svalt intresse bland landets politiker är djupt oroande. Miljörörelsen har all anledning att följa upp hur den nyvalda riksdagen tänker hantera frågan om kärnkraften.
Louise Pettersson
(Även publicerad som ledare i Miljötidningen)
Lokala miljömål för Kristianstad
Läste förslaget till Miljömål för Kristianstad kommun
Kristianstad är på vissa områden en ganska bra miljökommun, man driver en biogasanläggning, har nyligen börjat med ett sopsorteringssystem där man skiljer ut matavfall från brännbart och är naturmässigt kända för sina översvämmade strandängar som ligger nära inpå centrum. När det dock kommer till kritan verkar det dock inte riktigt tar två av de mest övergripande miljöfrågorna på allvar. Det ena gäller trafiken och det andra jordbruket.
Den första målsättningen i Sveriges och Kristianstads miljömål är en begränsad klimatpåverkan. Men en begränsad klimatpåverkan förutsätter minskade utsläpp av växthusgaser vilket det är tveksamt om Kristianstads kommun kan leva upp. Huvudanledningen till detta är ökad trafik. Kristianstad har en hög andel arbetspendlande per bil. Detta skyller man på den spridda bosättningen men det är också en följd av dålig kollektivtrafik. Som strategi föreslås i förslaget till lokala miljömål en effektivare energianvändning och effektivare transporter. Jag tror det behövs minskad energianvändning och minskade transporter.
Transporterna står för 52 % av de totala koldioxidutsläppen i kommunen. Ändå innehåller inte förslaget några konkreta förslag på hur man ska minska transporterna i kommunen. Samtidigt cyklar Kristianstadborna mindre än förut. Dessutom har energianvändningen ökat sedan 1990 fastän energianvändningen borde minska i förhållande till 1990 års nivå. Övergången till mer förnyelsebar energi är bra men inte tillräcklig. Den bästa energin är den som sparas bort. Då ett viktigt instrument för att påverka hur mycket biogas som används i Kristianstad är tillgången på den biogas som produceras vid anläggningen i Karpalund är det viktigt att denna kvarstår i kommunal ägo. Med ett borgerligt styre i kommunen finns en risk att man vill sälja ut en större del av biogasanläggningen av ideologiska skäl.
Kristianstad kommun har nyligen valt att marknadsföra sig som en livsmedelskommun under rubriken Spirit of Food, men det är de stora aktörernas livsmedelsproduktion som lyfts fram, inte den långsiktigt miljömässigt hållbara livsmedelsproduktion som kommer att behövas. Det finns i kommunen rester av äldre odlingslandskap men på det hela taget präglas jordbruket av en ensidig djurhållning och ett jordbruk som bygger på monokultur. Kristianstad har som jordbrukskommun ett särskilt ansvar för att minska jordbrukets miljöpåverkan på Östersjön. Utvecklingen mot större jordbruk har även haft en negativ social inverkan inom kommunen när antalet småjordbruk har minskat och de lokala försörjningsmöjligheterna på landsbygden har försämrats. I stället för att satsa stora pengar på att marknadsföra Kristianstad som de stora aktörernas livsmedelskommun inom projektet Spirit of Food borde man se till att upphandla mer av sina livsmedel ekologiskt än vad som är tänkt enligt planen, och därmed öka avsättningsmöjligheterna för de mindre jordbrukare som satsar på KRAV-odling.
Det viktigaste när det gäller giftfri miljö i Kristianstad är att skydda kvaliteten på grundvattnet. Detta hör också samman med jordbruket. I kommunen finns en nitrathalt i brunnar som som i hälften av de mätningar som genomförts sedan början av 70-talet bara är tjänligt med anmärkning. God kvalitet på dricksvattnet är essentiellt för alla människor som bor under längre tid i kommunen. Med tanke på de känsliga grundvattentäkterna, det intensiva gödnings- och bekämpningsmedelskrävande jordbruket vore det särskilt viktigt att i Kristianstad påskynda en övergång till ett mer ekologiskt jordbruk. Genom att kommunen övergår snabbare till en högre andel ekologiska produkter ökar man också avsättningsmöjligheterna för det lokala jordbruket och underlättar för omställing för ekologisk produktion. Jordbruken inom kommunen bär också ett ansvar för kväve- och fosforstillförseln till Hanöbukten och Östersjön och det behövs ett jordbruk där andelen närsalter som läcker ut i vattendragen minskar.
Ett annat problem är att Kristianstads på senare tid inte alls lyckats med att involvera medborgarna i arbetet för en renare miljö. Ett tydligt exempel på detta är den aktuella sopsorteringsfrågan. Man har nyligen övergått till ett system där matavallet ska sorteras i små öpnna papperspåsar som man förväntas gå ut med ofta. Detta låter i och för sig miljömässigt bra men det fungerar inte om inte medborgarna sorterar som planerats. Det som inte har beaktats tillräckligt är situationen för äldre människor som har svårt att själva gå ut med sina sopor. Sopsorteringsfrågans hantering är avgörande för hur kommunen kan förväntas nå ut med framtida informationsinsatser inom miljöområdet.
Kristianstad är på vissa områden en ganska bra miljökommun, man driver en biogasanläggning, har nyligen börjat med ett sopsorteringssystem där man skiljer ut matavfall från brännbart och är naturmässigt kända för sina översvämmade strandängar som ligger nära inpå centrum. När det dock kommer till kritan verkar det dock inte riktigt tar två av de mest övergripande miljöfrågorna på allvar. Det ena gäller trafiken och det andra jordbruket.
Den första målsättningen i Sveriges och Kristianstads miljömål är en begränsad klimatpåverkan. Men en begränsad klimatpåverkan förutsätter minskade utsläpp av växthusgaser vilket det är tveksamt om Kristianstads kommun kan leva upp. Huvudanledningen till detta är ökad trafik. Kristianstad har en hög andel arbetspendlande per bil. Detta skyller man på den spridda bosättningen men det är också en följd av dålig kollektivtrafik. Som strategi föreslås i förslaget till lokala miljömål en effektivare energianvändning och effektivare transporter. Jag tror det behövs minskad energianvändning och minskade transporter.
Transporterna står för 52 % av de totala koldioxidutsläppen i kommunen. Ändå innehåller inte förslaget några konkreta förslag på hur man ska minska transporterna i kommunen. Samtidigt cyklar Kristianstadborna mindre än förut. Dessutom har energianvändningen ökat sedan 1990 fastän energianvändningen borde minska i förhållande till 1990 års nivå. Övergången till mer förnyelsebar energi är bra men inte tillräcklig. Den bästa energin är den som sparas bort. Då ett viktigt instrument för att påverka hur mycket biogas som används i Kristianstad är tillgången på den biogas som produceras vid anläggningen i Karpalund är det viktigt att denna kvarstår i kommunal ägo. Med ett borgerligt styre i kommunen finns en risk att man vill sälja ut en större del av biogasanläggningen av ideologiska skäl.
Kristianstad kommun har nyligen valt att marknadsföra sig som en livsmedelskommun under rubriken Spirit of Food, men det är de stora aktörernas livsmedelsproduktion som lyfts fram, inte den långsiktigt miljömässigt hållbara livsmedelsproduktion som kommer att behövas. Det finns i kommunen rester av äldre odlingslandskap men på det hela taget präglas jordbruket av en ensidig djurhållning och ett jordbruk som bygger på monokultur. Kristianstad har som jordbrukskommun ett särskilt ansvar för att minska jordbrukets miljöpåverkan på Östersjön. Utvecklingen mot större jordbruk har även haft en negativ social inverkan inom kommunen när antalet småjordbruk har minskat och de lokala försörjningsmöjligheterna på landsbygden har försämrats. I stället för att satsa stora pengar på att marknadsföra Kristianstad som de stora aktörernas livsmedelskommun inom projektet Spirit of Food borde man se till att upphandla mer av sina livsmedel ekologiskt än vad som är tänkt enligt planen, och därmed öka avsättningsmöjligheterna för de mindre jordbrukare som satsar på KRAV-odling.
Det viktigaste när det gäller giftfri miljö i Kristianstad är att skydda kvaliteten på grundvattnet. Detta hör också samman med jordbruket. I kommunen finns en nitrathalt i brunnar som som i hälften av de mätningar som genomförts sedan början av 70-talet bara är tjänligt med anmärkning. God kvalitet på dricksvattnet är essentiellt för alla människor som bor under längre tid i kommunen. Med tanke på de känsliga grundvattentäkterna, det intensiva gödnings- och bekämpningsmedelskrävande jordbruket vore det särskilt viktigt att i Kristianstad påskynda en övergång till ett mer ekologiskt jordbruk. Genom att kommunen övergår snabbare till en högre andel ekologiska produkter ökar man också avsättningsmöjligheterna för det lokala jordbruket och underlättar för omställing för ekologisk produktion. Jordbruken inom kommunen bär också ett ansvar för kväve- och fosforstillförseln till Hanöbukten och Östersjön och det behövs ett jordbruk där andelen närsalter som läcker ut i vattendragen minskar.
Ett annat problem är att Kristianstads på senare tid inte alls lyckats med att involvera medborgarna i arbetet för en renare miljö. Ett tydligt exempel på detta är den aktuella sopsorteringsfrågan. Man har nyligen övergått till ett system där matavallet ska sorteras i små öpnna papperspåsar som man förväntas gå ut med ofta. Detta låter i och för sig miljömässigt bra men det fungerar inte om inte medborgarna sorterar som planerats. Det som inte har beaktats tillräckligt är situationen för äldre människor som har svårt att själva gå ut med sina sopor. Sopsorteringsfrågans hantering är avgörande för hur kommunen kan förväntas nå ut med framtida informationsinsatser inom miljöområdet.
2006-10-15
Tyrannernas ursäkt
"För alla tyranner finns en ursäkt: Det är inte deras fel att omgivningen är feg."
Olle Hedberg
Orden är hämtade från Olle Hedbergs roman "Bekänna färg" från 1947 som jag för övrigt rekommenderar. Olle Hedberg som dog 1974 tillhör en av de mer bortglömda författarna och är numera delvis utrensad från svenska bibliotek. Jag minns att jag tyckte den här romanen var den bästa av hans romaner när jag läste några av dem i tonåren. Jag minns dock tyvärr inte varför.
För en till som hittat detta citat se: Liane Wendts hemsida
Olle Hedberg
Orden är hämtade från Olle Hedbergs roman "Bekänna färg" från 1947 som jag för övrigt rekommenderar. Olle Hedberg som dog 1974 tillhör en av de mer bortglömda författarna och är numera delvis utrensad från svenska bibliotek. Jag minns att jag tyckte den här romanen var den bästa av hans romaner när jag läste några av dem i tonåren. Jag minns dock tyvärr inte varför.
För en till som hittat detta citat se: Liane Wendts hemsida
Själens smärta
"Jag tror att själen består av sin smärta ty den själ som förlorar sin smärta dör".
Antonio Porchia
Citatet i sig är tänkvärt men det är svårt att kommentera utan att det blir banalt.
Antonio Porchia var en italiensk-argentinsk poet som skrev en känd bok med aforismer som blivit översatt till flera språk, och dessa brukar dyka upp här och var. Förmodligen har jag hittat det här i någon kalender.
Citatet i sig är tänkvärt men det är svårt att kommentera utan att det blir banalt.
Citatprojekt
Jag samlade citat när jag var yngre och fick en idé om att jag skulle lägga upp en del av dem på Wikiquote. En närmare titt i mina gamla citatböcker visade dock att projektet var ohållbart. Jag hade inte skrivit upp vart jag hade hämtat citaten från. Därför tänkte jag att jag skulle göra en blogg av citaten i stället. Först ut är sådant som jag tyckte var tänkvärt 1986-87, alltså för 20 år sen. Känn er välkomna med kommentarer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)